Motiven i Anna Löwdins konst lämnar stor tolkningsfrihet. Stenskulpturerna har formen av figurer utan armar och ben. Torsoerna tillför en mänsklig närvaro bland de obestämda landskapen målade i olja, ofta med inslag av marmordamm och vax. Formaten är antingen ganska stora eller ganska små, men inte mitt emellan.
Vid en första anblick kan målningarna verka tomma på annat än färgfält, men snart framträder överraskningar. När Anna Löwdin säger att hon är en ytfantast bekräftar hon vad målningarna visar. De har en textur som inte sällan för tankarna till tyger. Färgernas påtagliga men ofernissade glans skiftar i olika nyanser beroende på var betraktaren befinner sig, och ibland luras ögat att se tre istället för två dimensioner.
Torso tog över
För att få fram dessa effekter arbetar Anna Löwdin fram ytor genom att skrapa och gnugga med palettkniv, men hon brukar inte använda den för att tillföra färg.
- Betraktaren får uppleva sin egen rymd i målningarna, för det är inte så mycket annat som händer i dem. Abstrakta landskap har jag målat länge, men jag kämpade en hel del för att succesivt kunna acceptera att det är det här jag gör, säger Anna Löwdin och tillägger:
- Fortfarande måste jag måla någon hundvalp eller liknande ibland, för att visa mig själv och barnen att jag verkligen kan. Jag ser det som övning.
I början var även stenskulpturerna abstrakta, men för några år sedan tog torsoformen över.
Socialt att skulptera
Av Anna Löwdins cv framgår att publik utomlands, bland annat i Florida i USA, sett mer av hennes konst än vad norra Sverige gjort.
- Tills jag var 17 år bodde jag halva året vardera i USA och Sverige. Jag har många konstnärsvänner i Florida, så det har varit lätt att ställa ut där.
Anna Löwdin och kollegan Sergio Perea Jerez följer alltid med till varandras utställningar.
- Det är bra att få praktisk hjälp och samtidigt lite distans till den egna konsten, säger hon.
De åker också runt i olika länder för att hjälpa andra stenskulptörer inom projektet Global stone workshops, samt hålla kurser.
- För 17 år sedan startades det internationella projektet av en vän till oss och jag har varit mycket i Italien och Indien. Att skulptera är socialt och bra att göra i grupp, med måleri är det svårare, säger Anna Löwdin.
I sin ungdom trodde hon inte att hon skulle kunna bli konstnär, så hon började läsa konsthistoria.
- Jag tänkte bli bildterapeut och då måste man studera konst. Till slut insåg jag att det passar mig bättre att vara konstnär själv.
Från husfix till marmor
Nu har hon och Sergio Perea Jerez ateljé i ett gammalt observatorium i Uppsala. Tidigare skapade hon skulpturer i tekniken husfix, som hon kom på när hon använde materialet till något det i första hand är avsett för.
- Att karva i det är inte bra för lungorna, men resultatet kan bli fint när man slipar och använder färger. Att bygga upp former med lera är inte min grej, säger hon.
Anna Löwdin använder marmor från Indien och Italien till sina skulpturer, på senare tid också marmor från Sala silvergruva.
Att skulptera i sten började Anna Löwdin med för åtta år sedan, i samband med att hon skulle göra en installation i en konstpark.
- Stenskulptören Sam Westerholm i Nynäshamn lärde mig metoden. När jag börjat kunde jag inte sluta. Jag målar när jag måste, som till den här utställningen, men skulpturerna tar mer och mer plats.
Kanske har det att göra med att Anna Löwdin är en social personlighet som hellre smälter in än sticker ut, och tycker att måleri är ensamt. Hon föredrar samlingsutställningar framför separata.
- Separatutställningar måste man ha för att det ska se fint ut i meritlistan, men samlingsutställningar är mycket roligare. Då tycker jag om mina grejer mera och kan vara stolt över dem.
- När jag har separata utställningar känner jag mig osäker, det blir för mycket fokus på mig själv.
En samlingsutställning bidrog till något som Anna Löwdin är mycket stolt över - en skulptur i frigolit och murbruk till biblioteket i Alexandria i Egypten.
- Att vara representerad i det betydelsefulla biblioteket känns stort och det är det finaste jag gjort som konstnär, säger hon.