Willy DeVille håller stilen

ROCK. Jag och Willy DeVille har i princip inte haft någon kontakt sedan första hälften av 80-talet, när hans utsökta "Coupe de grace" flitigt snurrade i skivspelaren. En platta präglad av elegans och grace som innehöll en skön cover på "You better move on".

På "Pistola" har han bytt ut finkostymen mot blåstället och konstruerat ett spännande musikaliskt byggnadsverk uppbyggt kring amerikansk rootmusik. Här ryms allt från tung urban soulrock till skitig blues och vackra ballader. Den känslostarka "The band played on", för tankarna till en begravning i New Orleans.

På "Louise" visar DeVille att han behärskar country och på "So so real" är det klassisk Stones-rock som gäller. "Stars that speak" är i sin tur en av två låtar där Willy läser dikter till musik - ett intressant inslag i en skiva som överraskar på många sätt - och det i positiv bemärkelse.

Willy DeVille håller stilen

WILLY DEVILLE Pistola (Eagle rock/Playground) Betyg: 4