Ingela Sandström från Pajala har bott i Piteå de senaste tolv åren. Tidigare har hon bland annat arbetat som föreningskonsulent åt Friluftsfrämjandet i Kalix och det var när hon satt på ett möte där som Willgott kom till, mellan paragraferna på ett protokoll.
Under de 15 år som gått sedan dess, har den tecknade figuren varit med i offentliga sammanhang två gånger före publiceringen i PT: På en hantverksmässa och på en Kvinnor kan-mässa, båda i Luleå.
- Willgott blev väl emottagen, folk gillade honom. Men sedan blev det inga fler utställningar på grund av allt annat som hände i mitt liv, säger Ingela Sandström som ändå har fortsatt att rita Willgott hela tiden.
Betraktar livet
Hon har gjort omkring 500 teckningar hittills och nu har Willgott bidat sin tid i tio år.
- Jag kom fram till att det var dags att presentera honom för en större allmänhet. Till att börja med ville jag att fokus skulle vara på honom och inte på mig, säger Ingela Sandström som därför velat vänta med den här intervjun.
Hon är glad över att beslutet ledde till att han nu är med här på kultursidan varje onsdag sedan 23 mars i år, på obestämd tid.
- Han passar i PT tycker jag. Nu ska han också få vara med i en bok som jag nästan är klar med.
- Den är gjord i dagboksform och innehåller dikter och andra texter om livet, med bilder till. Willgott ska vara en slags utomstående betraktare, han kan beskriva en känsla eller händelse, säger Ingela Sandström.
Från byrå till bok
Som alla litterära debutanter hoppas hon förstås att något större förlag vill ge ut boken, men om inte det sker planerar hon att ta saken i egna händer:
- Jag ska skicka den till alla möjliga förlag, men om inget nappar tänker jag inte ge mig. Då kan jag stå för tryckningen själv, säger hon bestämt och tillägger:
-Fegare än att producera för byrålådan, som jag alltid gjort hittills, finns inte. Jag har kommit fram till att det inte kan hända så mycket annat än att folk inte tycker om Willgott. Den nervösa känsla jag hade vid utställningarna för tio år sedan är borta, nu förstår jag att betraktaren inte kan veta vad som är mina personliga tankar och vilka jag hämtat från andra.
Minimalism
Stoffet till såväl Willgotts funderingar som andra texter, hittar Ingela Sandström i andra människors kroppsspråk och samtal.
- Allt jag hör och ser lagrar jag omedvetet. Jag älskar att åka buss och att befinna mig på flygplatser, för jag är supernyfiken på hur andra människor reagerar och fungerar i olika situationer. Jag brukar tjuvlyssna.
- Att Willgott är så minimalistisk beror på att jag också är intresserad av vad vi uttrycker med våra kroppar. Jag vill att han ska uttrycka olika slags känslor med små medel.
På väg starta eget
Ingela Sandström säger att detta intresse gjort att hon nu är på väg att bilda ett eget företag, för hon vill förläsa om ledarskap och annat som folk kan ha nytta av i relation till andra människor.
- När jag jobbade i Stockholm och Göteborg arbetade jag som personalutbildare. Jobbet handlade mycket om vad vi är rädda för, vad vi brinner för och hur vi tar oss igenom svårigheter i livet.
- Jag tror att det är för att jag är intresserad av sånt som Willgott finns. Han ploppade ju bara fram en dag utan att jag planerat det.
Ingela Sandström firar jul i sitt hem, tillsammans med familjen. Julklappar i form av paket med saker i förekommer inte.
Fokus på umgänge
- I vår familj fokuserar vi på relationer och umgänge. Vi brukar lägga pussel och spela spel, själv skriver jag kärleksord till mina nära och kära. Huvudsaken är att bryta vardagen en stund istället för att stressa.
- Sedan vi slutade med köphetsen inför julen har den förvandlats från att vara stressig och jobbig till något mysigt som vi verkligen kan njuta av, säger Ingela Sandström.