Vokalensemblen har blivit en stor del av Westbergs liv. Han är ödmjuk inför allt arbete hans sångare lägger ner och engagemanget att ta ledigt från dagjobb och ibland komma långväga ifrån för att repetera. Visst är han en primus motor, men han missar inte ett tillfälle att understryka ett ”vi”.
.
– Är man med i en kör vill man sjunga, förstås. Det andra, som i vokalensemblens fall, är att det är en repertoar som ofta är utmanande. Ibland är det bara grymt vackert, men ofta får man utmana sig själv som sångare, säger körprofessorn när han tar emot i sitt arbetsrum på Musikhögskolan.
– Jag har hört folk i publiken säga att ”man hör att de tycker om varandra”. Det är det finaste betyget man kan få, att det inte bara låter bra. Det skulle aldrig fungera om sångarna inte stod ut med kompisen som står bredvid. Man tycker om varandra, det tror jag är viktigt.
.
Det känns helt logiskt att han beskriver vokalensemblen som sitt barn.
– Den har gett mig inspiration, erfarenhet och kunskap.
Vad ville du göra när du startade den?
– Man vill ha ett instrument på konstnärligt hög nivå. Tittar man på programmet vi gjorde i början var det otroligt ambitiöst, Bach-motett, Mahler, två uruppföranden av Sven David Sandström och Sven Ahlin. Det var ett sådant körkonsertprogram som knappast funnits tidigare. Det var en fantastisk ensemble vi bildade med otroligt dedicerade sångare.
.
25 år senare är Erik Westbergs vokalensemble synonymt med musikalisk kvalité, ett begrepp i Körsverige. Den har åkt på turnéer till bland annat Island, Japan och Kina, genomfört det ambitiösa millennieprojektet ”Across the bridge of hope”, spelat in ett flertal album och uruppfört ett 50-tal verk.
– Många av dem har blivit del av repertoaren i svenskt och internationellt körliv. Mycket har vi beställt med Jan Sandström som tonsättare. Han är mycket bra och dessutom en ämabel person som är rolig att samarbeta med.
En av sopranerna, Christina Fridolfsson, har varit med sedan starten.
– Hon har en berättelse och hon sjunger lika fint som för 25 år sedan. Det är väldigt roligt att hon är med.
Vilka ögonblick har varit dina största under de här åren?
– Varje år har sina höjdpunkter. När vi var i Brasilien 1995 och alla sångare fick skriva autografer … Folk skrek, det var som på en rockkonsert. Det gensvaret är liksom (skratt) … Det finns kanske i kulturen att man verkligen vågar. Om de tycker att någonting är bra visar de det med mer än en snäll applåd.
.
Många av vokalensemblens medlemmar är lärare, pedagoger och kyrkomusiker.
– Under veckorna måste de berätta för andra vad de ska göra. I vokalensemblen har de fått noterna i förväg. De vet att det är ordnat med mat, stolar, hotellbokningar … De kan koncentrera sig på att vara musiker.
Det här är ett ställe där man får tanka?
– Så är det. För mig också. Här tankar jag. Det är mycket jobb, men jag har en guldproducent i Johannes Pollak och tidigare i Martin Fabian. De har varit oerhört viktiga.
Vid ett av de två tillfällen Erik Westberg inte har kunnat leda sin kör under konsert hette hans ersättare Eric Ericsson (gigant inom svensk körmusik och tidigare lärare till Erik Westberg).
– Jag kan säga att han vikarierat för mig (skratt). Det är det inte många som kan.
.
På torsdag kväll, som en del i firandet av Musikhögskolans 40-årsjubileum, ger Erik Westbergs vokalensemble en gratiskonsert på Acusticum. Där blir det uruppföranden av ”Suv dehte” av Jan Sandström och Katarina Barruk, ”Fear no more the heat of the sun” av Johannes Pollak och ”Nachtregen” av Staffan Storm.
– Det blir ett program som visar bredden och vad vi står för.
I samband med konserten ger vokalensemblen ut två timmars musik som spelats in de senaste åren. ”Amor vita mors”, som albumet heter, beskrivs kortfattat som en samling körmusik från flera olika epoker associerad till tre rubriker: kärlek, liv och död. Musiken kommer att finnas tillgänglig på nättjänster och ackompanjeras av den bok som släpps vid torsdagens konsert. Ett ”statement”, en souvenir till publiken och ett sätt för körledaren att säga tack.
– Den är i första hand texter, översättningar och kommentarer av de verk vi spelar in. Det är också en 25-årsjubileumsskrift. Jag skriver ett tack till de som varit med. Sedan finns en förteckning över cd-inspelningar och konsert-/turnéverksamhet under 25 år.
Samtidigt visas också ”Vårtidens ljus”, en konstfilm av Tomas Juhlin, baserad på Mirjam Tallys musikstycke med samma namn.
– Det är en kombination av vackra bilder från norrbottnisk/lappländsk miljö, konsertbilder och inklippta bilder på när jag dirigerar. Det är en väldigt fin film.
.
Jämfört med för 25 år sedan går mer tid åt till administration i dag, men det är lika lustfyllt att repetera, spela in och göra konserter.
– Det är alltid en glädje att möta vokalensemblen och Musikhögskolans kammarkör, som också betyder mycket för mig. Det är inte så att man bara blivit loj. Den dagen man blir loj ska man sluta.
Just nu planerar Erik Westberg för tre års verksamhet, till och med 2020, med medel från Kempestiftelsen, Musikhögskolan (Luleå tekniska universitet) och landstinget.
Han vill att det han byggt upp under sina år i Piteå ska få leva vidare.
– Det flottaste vore att det blev, som med Eric Ericssons kammarkör, att staten, kulturrådet eller landstinget sa att även om jag inte bor kvar i Piteå så får kompetensen, det som finns i väggarna, en kultur, fortleva. Det ligger mycket på mig, att se in i framtiden. Gör man ingenting kommer det att vara problem.
.
Den nu 62-årige Erik Westberg har mycket av familj och vänskapskrets i Stockholm. Någon gång kommer han att flytta dit, men tänker att han till fram till 67 ”utan tvekan” kommer att vara kvar i Piteå
– Någon gång måste man lämna sin tjänst för någon annan, men då måste man ha arbetat upp en tanke, hur diminuendot ska se ut.