- Där bor mamma fortfarande, men dit kan jag inte åka om jag vill resa bort för att måla som jag brukar när jag vill ta det lugnt från utställningar, säger hon och förklarar att hos mamma blir det inget gjort utom att umgås med vänner och släktingar.
Nej, om Vanja Burman vill lämna ateljen hemma i bostaden på Söder för att sätta färg på fler dukar, åker hon till en kompis i Malmö.
- Där känner jag inte någon annan utan kan koncentrera mig på att måla. Det är praktiskt också, logistiken är redan klar så att säga.
Den senaste tiden har hon haft två utställningar per år och tycker att det är för mycket för att hinna återhämta sig. Den senaste separata utställningen hade hon i Kungsträdgården i Stockholm på Volvo Showroom. Hon medverkade också vid samlingsutställningen Norrbottenssalongen på Kulturens Hus i Luleå förra året. Senast hon visade sin konst i Piteå var på Piteå Konsthall under en samlingsutställning 1996. Annars är det mest gallerier som återfinns på utställningslistan.
- Mina allra första utställningar hade jag i Öjebyns bibliotek, 1991, 1992 och 1993.
Färgblandning blir motiv
Sedan dess har Vanja Burman utbildat sig, senast under tre år vid Gerleborgskolan i Stockholm 1998-2001.- Jag trivdes bra där, våra lärare var verksamma konstnärer som arbetade deltid på skolan. Det gjorde att det fanns många att välja på om man ville ha hjälp med något, jag körde aldrig fast för det fanns alltid någon att fråga.
Själv arbetar hon inom vården för att försörja sig och sin 13-årige son.
- Jag är vårdare inom handikappomsorgen och bitvis använder jag mitt konstnärskap i det jobbet också. Men då blir det naturligtvis i en annan roll, helt annorlunda än när det är jag själv som målar.
Vanja Burman beskriver själv sina bilder som naturalistiska, med inslag av annat. Ibland är de inspirerade av hembygden i Alterdalen, men mest av allt av de färger hon blandar innan hon börjar måla.
- Allt utgår från färgerna. Inte förrän jag hunnit långt in i bilden målar jag utifrån motivet istället för färgblandningen. En historia växer fram medan jag målar, jag ser det som ett sätt att klargöra verkligheten för mig själv.
Ärvda oljefärger
Att hon fortsatte att måla efter barndomen beror på att hon som tonåring fick oljefärger av en släkting som var konstnär:- Det var min fasters man, Kalle Eliasson från Holmträsk, som gav mig det som var kvar av hans material när han själv slutat måla. Alla målar vi när vi är små, men de flesta slutar när de växer upp. Att jag inte slutade beror nog på att jag fick de där oljefärgerna.
Nytt och redan visat
Det som hon nu visar i PT:s konstfoaje har tillkommit under de senaste två åren, den nyaste målningen för bara fyra veckor sedan. Delar av utställningen har visats i Stockholm och en av målningarna var med på Norrbottenssalongen.- I övrigt har jag valt delar av vad som finns hemma. Periodvis är jag produktiv så det var svårt att välja. Något tema har jag inte, men jag tycker att utställningen på PT funkar bra ändå.
Vanja Burman tilldelades två stipendier 2001: Gålöstiftelsens konststipendie, och Gerleborgskolans i Stockholms elevstipendie.