- Den är gjort med noggrannhet. Föreställningen är inget hastverk, berättar Edlund, som testat pjäsen mot en referensgrupp i Ögonblicksteaterns eget teaterlaboratorium.
Dessutom har Ögonblicksteatern haft ett utbyte med Ellen Os, forskare vid högskolan i Oslo, och koreografen Leif Hernes, som studerat vilken förmåga månadsgamla barn har att tillgodogöra sig kulturupplevelser.
I lördags var det världspremiär för bäbisteatern Voff i samband med mässan Nolia barn i Piteå. Den halvtimmeslånga pjäsen Voff handlar om en liten glad, men ensam och rädd hund. Monologen blandas med sånger, rim och rytmer.
Smittande skratt
Det visar sig att den unga publiken direkt är med på noterna. Så fort Karin Larson slår på gong-gongen och tar fram sin hundliknande handdocka skrattar lille Måns Ågren, från Luleå, så att han nästan storknar.Skrattet smittar genast av sig till de övriga bäbisarna.
- Jätteroligt att se hur så små barn reagerar. Jag har tidigare bara läst om bäbisteater. Kul att få uppleva det på riktigt med sitt barn, säger Måns mamma, Karin Ågren.
Svårtyglad nyfikenhet
Nyfiken bland de små går heller inte att ta miste på.Efter en stund kan Lotta Lindberg, sju och en halv månad, inte längre tygla sig. Hon kryper mot scenen. Mamma Sussi Nordlund försöker först hindra henne men skådespelaren Karin Larson viftar avvärjande.
- Underbart roligt. Ett av våra syften är att bäbisarna ska få komma upp och delta, förklarar Larson.
Lilla Lotta kryper omkring och undersöker rekvisitan. Efter en stund kravlar hon sig upp på kofferten som är hunden Voffs hem. Då kommer också delar av hennes nyätna lunch upp. Det tycker alla vuxna i lokalen är roligt, alla utom möjligvis Lottas mamma som med ett förläget leende skyndar fram med papper.
- Vi gör pjäsen på barns villkor. Då är det fullt tillåtet för vår unga publik att också kräkas, skrattar Edlund.
Den unga publikens betyg blev högsta möjliga. Inte ett skrik och inte ett gråtande barn under hela föreställningen.