Värdig skiva med Mary J Blige
MARY J BLIGE Growing pains (Geffen/Universal) Betyg: 3
Musiken har alltid speglat hennes eget turbulenta liv med droger, ensamhet och självmordstankar. Men när nu the queen of hip hop and soul funnit kärleken och gift sig känns det relevant att ställa frågan - hur påverkas musiken av det?
Svaret är att Mary J är en rutinerad stjärna som vet precis hur hon ska uttrycka sig för att få lyssnarna att gråta, rysa, dansa eller känna sig upprymda. Visst är hon mognare nu som 37-åring, än hon var när hon debuterade med "What’s the 411" som 21-åring. Konstigt vore väl annars.
Som vanligt blandas klubb, hiphopsoul och finstämda ballader på detta åttonde studioalbum.
"Growing pains" börjar
med dansvänliga "Work that", som också är en av de senaste silhutettreklamerna från iPod. Singeln är en skön blandning av Marys souligt erfarna röst och Busta Rhymes råa gästspel.
Lekfulla, svängiga, stötiga "Grown woman", med Ludacris är pepprad med 80-talsinfluenser. Tänk "Flash dance" så är du rätt ute.
Hitsingeln "Just fine" blev Marys artonde topp tio-singel på Billboardlistans "Hot R&B/Hip Hop Songs". Den är kaxig, hård och självsäker. Själv beskriver hon den som att "ibland har du en jäklig tid, 365 dagar av året är tuffa. Men sen, sen så får du en av de där dagarna - ditt hår är kanske perfekt eller så slipper du fastna i trafiken - det är bara en fin dag".
"Stay down" är en innerlig, tillbakahållen och vacker ballad, däremot är "Shakedown" med Usher inget man behöver lägga på minnet.
Pharell Williamsförfattade "Till the morning" är en lätt Princedoftande historia.
Regniga "Fade away", som skrivits och producerats av Stargate (det norska teamet som bland annat ligger bakom Beyoncés "Irreplaceable"), är en av skivans stora behållningar. Även "What love is" är producerad av norrmännen, men här börjar texterna vara väl smetiga. Kärlek beskrivs som "glädje, smärta, solsken, regn, som en ursäkt för att dö och ett skäl att leva".
Jag gillar visserligen kulturyttringar som behandlar det ständigt aktuella ämnet kärlek. Ge mig en romantisk komedi, en kärlekssorglig bok eller en skiva fylld av hjärta och smärta. Men ge mig också en tvist, lite eftertanke och fingertoppskänsla.
Hörde nyss någon musiker som ondgjorde sig över cd-spelarnas hoppa-över-funktion, men här är det läge att bläddra bort känslokletet. Se bara till att inte missa skivans avslutande låt.
Vackra balladen "Come to me (peace)" blir ett värdigt slut på en värdig skiva.
Så jobbar vi med nyheter