Vänskapens etik

KULTURFÖRENING. Säsongens sista Ordmån handlade om vänskap, när historieprofessorn Eva Östberg berättade om sin kommande bok. "Vänskap. En lång historia" som Atlantis förlag ger ut till hösten.

Piteå2007-04-25 00:00
Eva Österberg är professor i historia vid Lunds universitet och författare till ett stort antal böcker i skilda kultur- och socialhistoriska ämnen. På senare år har hon litterärt ägnat sig åt våld, kriminalitet, hedersmord och brottsoffer.

Nu har hon alltså hittat ett ämne som är betydligt ovanligare för en historiker, om än ett förnyat intresse för vänskapens vetenskap kan märkas.

- Kanske på grund av skepsis till det moderna samhällets förmåga att klara de problem vi står inför, trodde hon.

Eva Östberg började besöket på Ordmån med att läsa ett kapitel ur boken om vänskap, för att belysa omgivningens reaktioner på ämnesvalet: Är vänskap verkligen intressant för en historiker att forska om? Alla vet väl vad vänskap är?

- Vänskap var ett fundamentalt tema hos de stora filosoferna och har fortsatt att vara det genom århundradena. Vänskap har relevans både existentiellt och i samhällsbygget, konstaterade Eva Österberg som flera gånger påpekade att hon talade om vänskap ur ett västerländskt perspektiv.

Gränsdragning

Hon har lagt märke till att i det moderna västerländska samhället tänker vi på vänskap som positivt, privat och frivilligt, med en etisk dimension.

- Om vänskap skulle höra ihop med det offentliga livet riskerar man vänskapskorruption. Den stämmer inte in på vår tilltro till experter, utredningar och statistik. Samtidigt har vi behov av att kombinera politiska och andra offentliga nätverk med personliga, vilket till exempel lett till att vänskap blivit ett problem på den internationella forskningsfronten.

Under antiken var jämställdhet och jämlikhet ingen förutsättning för vänskap, medan den i dag bygger på åtminstone strävan efter någon form av jämställdhet.

Vänskaplig drottning

En annan skillnad är att för de gamla grekerna och romarna innefattade vänskapen även kärleksrelationer. De hade också en föreställning om att den ideala formen av vänskap mellan bildade män syftade till det offentliga livet - att bli goda medborgare.

- Under medeltiden menade de kristna tänkarna att vänskap enbart borde syfta till att gå upp i gud.

- Man ansåg till och med att världslig vänskap kunde vara ett problem och fortfarande är reglerna mycket strikta i kloster, sa Eva Östberg som också sammanställt drottning Kristinas tal på 1600-talet.

- Då användes vänskapsbegreppet i ett brett spektrum i samhället. Vänskap var helt enkelt en del av det politiska språket, för drottning Kristina gick i någon mån in för att bli den som förde Sverige mot fred, samförstånd och allians.

Enligt Eva Östberg började den här breda syftningen på vänskap att smalna av under 1800-talet, vilket hon menar hör samman med de stora samhällsförändringarna.

- Det har också att göra med att kärleken definieras tydligare. Samtidigt ökar statsmakternas krav på hur det offentliga livet ska se ut.

Symbios eller harmoni?

För att få veta om denna privatisering av vänskapen innebär att vi inte längre har ideer om den ideala vänskapen, har Eva Östberg gått igenom den del av Nordiska museets folkminnessamling som handlar om vänskap.

- På 1980-talet tillfrågades personer i olika åldrar och med olika bakgrund om sitt umgängesliv. Det kom 150 svar från hela riket och det är väldigt tydligt att vänskap förknippas med trofasthet, tillit och gemensamma erfarenheter.

- En skriver att "vänskap är kärlekens vardag". En både vacker och bra beskrivning tycker jag.

Eva Östberg avslutade med en fråga: Är vänskap en symbios eller en harmoni av motsatser? Att fundera på när möjligheten att bygga samhället på vänskapens princip om ömsesidig välvilja börjar debatteras allt mer.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!