Utbytet med den isländska vänorten har legat på is (!) i tre decennier, men sedan 2007 finns den åter i medvetandet hos kommunens politiker och tjänstemän. Då kom en inbjudan till Grindaviks 60:e fiskefestival.
Kommunalråden Helena Stenberg och Peter Roslund, Barn- och utbildningsnämndens Elisabeth Fjällström och Gun Lindkvist, samt vänortssamordnaren Gerd Sävenstedt åkte dit.
”En vänort som vi inte borde ha misskött” skrev hon på kommunens hemsida efter besöket, som därefter följts upp med besök åt andra hållet. I våras var en av Grindaviks lärare och stadens kulturchef i Piteå, som ett led i kulturutbyte mellan grundskolor på orterna. Det var då Satu Takkinen blev inbjuden till Nordens dag.
– Islands historia har ett poetiskt ursprung som jag så klart tycker är spännande. Jag har aldrig varit där förut och är jätteglad över att ha blivit inbjuden, säger Satu Takkinen.
Poesi och sång
Hon ska framträda under festivaldagens sista programpunkt ”Nordiska dikter och visnakvöld upptaget” tillsammans med isländska musiker och författare som intresserat sig för Norden och Skandinavien.
– Jag ska läsa mina egna dikter på svenska, på svenska med finsk bytning som är mitt känslospråk, och kanske på finska också.
– Dessutom har mina värdar tagit för givet att jag ska sjunga också. Kanske har de googlat på mig, haha, säger Satu Takkinen och tillägger att hon inte vet om hon kommer att ha någon ackompanjatör.
Hon bestämde sig ganska snabbt för någon av Bellmans visor och en vallvisa på finska, men en ballad tog längre tid att välja ut.
– Jag tror det får bli Euskefeurats ”Det är hit man kommer när man kommer hem”. Den är fin och passar bra för en vänort.
Bland dikterna kanske hon väljer den här:
&empmargin;Du bygger egna sandslott
Din livslott
&empmargin;Sanden rinner mellan oss och våra torn
Så synd
&empmargin;Du kunde ha fått halva kungariket
Eller kanske den här:
&empmargin;&empmargin;Det blänker för vackert i älven
&empmargin;För mycket skönhet i skogen
&empmargin;;empmargin;Det är för tyst i tystnaden
&empmargin;Själen ramlar ur min kropp
&empmargin;;empmargin;Den dansar med myggorna i kvällssolen
Hoppar med harren
Inte av lycka
Inte av sorg
&empmargin;För allt det vackra bara
som gör ont
Eller denna:
Dagar med strössel
Nätter med salt
Snott ihop mitt liv
Utan recept
Medan Satu Takkinen befinner sig på Island ska hon passa på att träffa personer som är involverade i det genreöverskridande kulturprojekt som de båda orternas kultur- och fritidsförvaltningar driver med elever i grundskolan.
Elevsamarbete
Hon medverkar i egenskap av Piteå kommuns konstpedagog och den första delen är avslutad.
Strax innan den gångna vårens skolavslutning gjorde elever från Pitholmsskolan och en högstadieskola i Grindavik ett bildspelalternativt en film, med vardagsnära bilder från sina respektive hemorter.
I höst har ett arbete med tioåringar inletts. Temat ”Mitt hem” får gestaltas på valfritt sätt med musik, bilder, fotografi och drama.
– Till våren ska vi ha en kulturvecka när projekten visas upp och då hoppas jag att någon från Grindavik kan komma till Piteå, säger Satu Takkinen.
Grindavíkur (som det stavas på isländska) och Piteå blev vänorter 1977.
Hamnstaden ligger på den sydvästra delen av Island och har knappt 3000 invånare, som i första hand får sin försörjning från fiske- och turismnäringarna.
Grindaviks turistmagnet är Blå lagunen, ett mineralbad som lockar nära en halv miljon besökare årligen.