Satu Takkinen ansvarar för verksamheten i konsthallen och säger att ambitionen är att konsten "ska få besökarna att reagera, reflektera, agera, resonera. Bli störd, berörd".
I enlighet med detta är det första besökarna möts av under premiärutställningen den brittiska dokumentärfotografen David Chancellors 16 jaktbilder i serien "Hunted". Varje motiv visar en stolt människa som fällt eller fångat ett djur på olika platser i världen. Det enhetliga formatet är stort och tillsammans med mängden färgfoton är effekten så anslående att ingen kan passera oberörd.
Längan leder till fotografens två bilder från en troférum i Texas, där en kvinna sitter bland kopiösa mängder uppstoppade djur. Att fotografen vill väcka tankar är uppenbart och i Piteå verkar han ha lyckats, för utställningen har drabbat många som sett den känslomässigt.
Broderad tröst
En gallerist i Stockholm, Per Unger, har lånat ut ett fotografi med en annan aspekt på företeelsen jagad: Rockfotografen Barry Feinsteins klassiska svartvita bild på en ung Bob Dylan sittandes i en limousins baksäte rökandes en cigarett. En klunga fans tittar närgånget in genom rutan. Bilden från 1966 är signerad och dedikerad av fotografen och har titeln "Fans looking in to a limousine".
Båda nämnda fotografer är världsberömda och flerfaldigt prisbelönta internationellt.
I den på många sätt upprörande premiärutställningen finns lugnande tröst hos den väletablerade Luleåkonstnären Brita Weglin. Hon är mångsidig och arbetar bland annat med emalj och betong, men är kanske mest känd för sin grafik som hon vunnit många internationella priser för. Nu är det i huvudsak hennes nyaste uttryck broderi som gäller, alltid med en humoristisk knorr – ofta i form av långa titlar. Hon använder sitt eget och familjens hår jämte tråd och garn i alla broderade bilder.
Sanndrömmar
I och med konsthallens flytt från Stadsbiblioteket har två av Satu Takkinens personliga drömmar infriats:
– Nu kan jag gå med barnen till verkstan, ett särskilt utrymme där vi kan hålla till. De barn som redan varit här kan nästan inte tro att den fina lokalen är till för dem, säger hon och poängterar att det då handlar om kreativt skapande.
– Jag undervisar och inspirerar barnen. Vi "pysslar" inte! slår hon fast.
Den andra drömmen som gått i uppfyllelse är ett kontor.
– Stort är det inte, men det finns en dörr jag kan stänga och mitt arbetsmaterial kan ligga ostört. Det här är Konsthallens sjunde ställe och mitt sjätte. Jag har alltid delat kontor med andra så jag är jätteglad över att ha ett eget kontorsrum, säger Satu Takkinen.
Premiärutställningen pågår till 7 juni.