Två vänner som möts i lusten för skapandet

Carola Edlunds skulpturer i konstfoajén gestaltar människokroppen. Verken pekar mot djupare plan.
Skulpturerna verkar gå igenom någon slags transformation eller förvandling. En blå kropp är till exempel på väg in i en gyllene tunnel och framdelen på kroppen blir just gyllene.
- Jag är som vi alla är, på väg mot en förståelse av vad vi gör här, och en längtan efter att uttrycka det. Mina verk gestaltar min egen resa i mitt liv, och hur lätt och svårt det kan vara ibland, säger Carola Edlund.
Kroppen är oslagbar
Den fysiska kroppen är skiftande i hennes ögon. Skulpturerna rör sig kring existentiella teman. Varande och befinnande känns beskrivande för verken.
- Just nu känner jag att det finns så många skiftningar i kroppen. Rent skulpturalt är kroppen oslagbar, rent linjemässigt hur den rör sig. Det känns väldigt obestämt hur man kan se på kroppen på olika sätt, säger Carola Edlund.
Efter två år på Gotlands konstskola började hon ägna sig åt konsten på heltid. Innan arbetade hon med design av historiska dräkter, något hon fortfarande upprätthåller.
Hon bytte Stockholm mot Gotland när hon fick barn och vann också större utrymme för sitt skapande.
Skulpturerna kommer till liv i en ateljé i trädgården. Hon arbetar i huvudsak med den gotländska kalkstenen.
- Kalkstenen är en förhållandevis mjuk sten som lätt tar emot mejseln, säger Carola Edlund.
Färgen blå
Blå är en återkommande och symbolisk färg i Carola Edlunds verk som visas i konstfoajén. Hon säger att färgen kom till henne under den gångna vintern och visar sig tydligt i de tre utställningar hon har i sommar.
- Jag har varit i Indien varje år i flera år och där är gudarna blåfärgade. Färgen symboliserar på ett fint sätt den fria människan som blir ett med himmel och hav.
Carola Edlund och Meja träffas några gånger per år och har hållit kontakten i över 20 år. I och med utställningen i konstfoajén finns möjlighet att lära känna sångerskan och artisten Meja som bildkonstnär. Det här är hennes andra utställning.
Ett komplement
Meja beskriver sitt skapande som ett komplement till musiken. Hon har ingen utbildning inom konsten, men hennes mamma är konstnär. Mycket tid och själ har hon lagt ned på akrylmålningarna som i lager på lager gestaltar kroppar, formationer och text.
Meja har målat hela livet men ger sig inte ut för att vara konstnär.
- Jag kan inte tävla med eller mot andra välutbildade konstnärer, det här är ett annat uttryckssätt för mig, säger Meja.
Korsbefruktning
Musiken och bildkonsten befinner sig i en slags korsbefruktning för henne.
- Text är viktigt för mig. De ord som trillar ned, som jag känner hör ihop med tavlan, kommer med. Vissa låtar finner sin väg in i tavlorna antingen genom redan befintlig text, eller att jag sitter och målar och får en rad i huvudet som sedan leder till en låttext, säger hon.
Konstutövandet öppnar också en ny väg mellan de två vännerna.
- Musiken har varit mitt liv så länge, och det har varit så att vi inte riktigt har kunnat mötas i det, säger Meja.
Som kuriosa kan nämnas att Carola Edlund gjorde Mejas första demoomslag i början på 90-talet.
Stolt
Meja jobbar på sin nya skiva som kommer i höst och säger att hon är mer nervös för hur musiken ska mottas än målningarna.
- Är det någon som inte tycker om bilderna så spelar det ingen roll, men musiken är mitt yrke. Jag är inte alls nervös, utan stolt över det jag fått fram.
Meja och Carola Edlund har inte sett varandras verk annat än på bild.
I samband med den konsträff som hålls i konstfoajén torsdag 24 juli, som båda kommer till, blir det ändring på det.

Två vänner som möts i lusten för skapandet

Juli månads konstnärer i Piteå-Tidningens konstfoajé är två kvinnor med en 20-årig vänskap. Carola Edlund och Meja har inte varit involverade i varandras skapelseprocesser, men de möts i ren lust för skapandet.