Två nya böcker om gamla Tornedalen
Titel: "Martti och Julia. En roman om ett liv i två världar" respektive "Första tvättmaskinen i Ohtanajärvi och andra berättelser från Tornedalen". Författare: Svante Elfgren respektive Ester Cullblom.Förlag: Norlen & Slottner respektive Black Island Books.E Nya böcker
Svante Elfgren debuterar med romanen "Martti och Julia" och uppenbarligen har suget efter berättelser från Tornedalen inte avtagit. Åtminstone inte om de handlar om rätt nyligen flydda tider och är laddade med skrönor. I de här båda böckerna är samtiden fortfarande framtiden och personligen börjar jag längta efter romaner med dagsaktuella skildringar från Tornedalen, gärna utan skroderandet.
I Ester Cullbloms noveller är styrkan de händelser hon låter framträda, medan vare sig språk, dialog eller miljöbeskrivningar är särskilt anmärkningsvärda. Hon har också känsla för längden på en novell och tråkar inte ut läsaren med oväsentligheter. Å andra sidan kan det bli så sparsmakat med information i bland att läsaren får stanna upp och tänka till, eller till och med läsa om föregående sidor, för att hänga med. Ett fenomen jag enbart förknippat med roman- och faktagenrerna förut.
Ester Cullblom har tidigare skrivit två rapporter om sin hembygd: "Vi pigade i Tornedalen - finska kvinnors erfarenheter av att arbeta som pigor i 50-talets Tornedalen" (1999) samt "Män styr och kvinnor flyr Tornedalen - kvinnliga strategier i en värld av manlig maktdominans" (1996). Hennes avhandling "Värdera eller värderas. Empirisk studie i självuppfattning bland tornedalingar" blev klar 1994.
Svante Elfgrens bok utmärker sig främst litterärt, i positiv bemärkelse. Den är skriven på två språk samtidigt, vilket inte alls är lika knöligt att läsa som det låter. Tvärtom, trots att jag inte talar vare sig finska eller meänkieli finns oöversättliga uttryck och språkmelodier även i mitt medvetande. De olika språken hjälper också till att understryka viktiga skillnader mellan norra Sverige och "söderut".
Svante Elfgren drar sig alltså inte för att skissa karaktärerna med hjälp av dialekt och andra språkliga kännetecken, vilket blir en nödvändig motvikt till schablonbilderna som i Tornedalen tyvärr tycks stämma alltför väl med verkligheten. I vart fall så till den grad att jag börjar misstänka att skrönorna är ett sätt att kamouflera somligt.
Författaren lyckas behålla den litterära vitaliteten fallgroparna till trots, samtidigt som berättelsen förs framåt. Han låter läsaren komma både män och kvinnor inpå livet, även när han förmedlar ingående detaljer om nedärvda kunskaper. Miljöskildringarna av fisk-, båt- och jaktturer är i boken lika viktiga som det relationsdrama som utspelar sig den midsommarafton där vitt skilda ämnen ramas in. Jag tackar särskilt för den nyktra (!) analysen av hur människor som fördömer Stalins politik kan fortsätta att vara kommunister
Vad beträffar jägare blir det för mycket av det goda för min del och det slutar med att jag bläddrar förbi dessa sidor. Huruvida en mer jaktintresserad läsare skulle ha behållning av dem har jag ingen aning om. Själv säger författaren att boken inte kommit till för att dokumentera tusenåriga kulturvärden som hans egen generation är den sista bäraren av. Men ofta är det så det känns under läsningen, trots många andra intressanta aspekter på livet och historiska händelser. En överraskande stark debut. Det är inte utan att jag gärna skulle vilja läsa om hur Martti och Julia och de andra har det i dag.
Så jobbar vi med nyheter