Trummisarnas kväll på Piteås jazzklubb
Konsert: Jonas Kullhammar quartet och MP 4Plats: Jazz i Piteå, KårenLängd: 65 respektive 59 minuterPublik: Cirka 120 personerE KONSERT
Under ungefär hälften av den dryga timmen handlar det inte nödvändigtvis om att leverera låtar. Nej, här är det ett slag som utkämpas. Mot vem vet jag inte, men kanske ser den högklassiga kvartetten Don Quixote-syner som vi dödliga inte får ta del av. Hur som helst är det hårt, furiöst och galet upplyftande.
Med vårens Kullrusk-spelning färsk i minnet hade jag väntat mig effekter och stilmässig experimentlusta, men här handlar det mer om att "boppa" stenhårt eller att tagga ner på klassiskt jazzballadvis och det gör den här kvartetten med all ära. Jonas Kullhammar är, och jag har nog sagt det förut, en skön presentatör som med klädsam torr humor berättar anekdoterna bakom sina kompositioner. Inför "Stormen" berättar han om den snöstorm som för ett antal timmar hotade att lämna honom ensam med svärföräldrarna på självaste julafton. Grymma öde! Sedan låter pianisten Torbjörn Gulz "flingor" sakta dala från pianot innan ett musikaliskt oväder sakta men säkert byggs upp till rena kakofonin för att sedan avta och låta lyssnaren andas ut.
I jämförelse lyckas inte finska MP 4 engagera på samma sätt. Den är mer avantgardistisk och lyssnarkrävande och trummisen Toni Porthen verkar föredra beatspel framför smygande accenter. I "Long distance" blir det för en stund nästan konstmusik när effekter får prägla både klaviatur och trumpet. Ahh, det skimrar verkligen om Tuomo Prättäläs Rhodes-spel.
En annan fin stund är avslutande "Central playa", titelspåret från den aktuella cd:n, med inslag av slick unison sång som verkligen blir en aha-upplevelse.
Det ska tilläggas att det här om något är en trummisarnas afton. Jonas Holgersson visar i sitt strålande trumsolo prov på flyhänthet i allmänhet och grym baskagge-teknik i synnerhet. Finske kollegan Porthen bjuder på många fina kompfigurer och när han får chansen att sola spöar han rent ut sagt skiten ur det lilla jazzsetet på ett sätt jag förmodligen aldrig kommer att få höra en svensk jazzbatterist göra. Stenhårt och helt oemotståndligt.
Så jobbar vi med nyheter