Störst uppmärksamhet har han fått för sina konstverk i trä och själv tycker han att emalj är något av det roligaste som finns att arbeta med, men han började faktiskt med att teckna och måla.
Självutmanare
Den tredimensionella konsten är en följd av att han på alla plan i livet har en fallenhet för att utmana sig själv, på gott och ont. Enkla lösningar är inget för Tovio Lundmark, helt enkelt därför att världen är svår.Upplysningar om hans person är inte heller helt enkla att få ur honom. Inte för att han är talträngd, tvärtom låter han "käften glappa alldeles för mycket" som han själv uttrycker det. Men han svarar sällan direkt på frågor, knappt indirekt heller, särskilt inte om de handlar om Toivo Lundmark. Han pratar hellre om det som engagerar honom.
Dit hör först och främst världsläget och såväl globala som lokala orättvisor. Roliga händelser och mindre roliga, människor, djur och natur är andra samtalsämnen han gärna uppehåller sig vid.
Produktiv
Ämnet konst är han naturligtvis intefrämmande för:- Världen består av massor med problem och det värsta är att vi i väst kan titta bort eller rycka på axlarna. När jag blir engagerad i något som händer börjar jag genast grubbla på hur det kan visualiseras.
- Min konst kommenterar världen, att förändra den är tyvärr få förunnat. Så om det jag gör uppfattas som vackert, beror det mer på materialet än på motivet. Jag försöker alltid lyfta fram materialets egenskaper.
Tovio Lundmark har förståelse för att det utåt sett är "ett asocialt aber att tänka så mycket som jag gör". Samtidigt oundvikligt, för "den dag jag slutar med det är jag såld".
- Att svara "jag tänker" när folk frågar vad man har för sig låter ju inte riktigt klokt, men faktum är att tänkandet är ett ständigt pågående arbete för mig.
- Egentligen ska man aldrig upphöra att förvånas, men jag är konstant förbannad på alla orättvisor som blivit legio, säger han.
Av detta följer att Toivo Lundmark är så produktiv att han snart inte vet var han ska få plats med fler verk. Trots en period av stiltje i skapandet de senaste två åren, på grund av sjukdom, har han inte haft några som helst problem med att fylla PT:s foajé med sin konst.
Naturbegåvning
Som så många andra naturbegåvningar tyckte Toivo Lundmark om att teckna när han var barn, även på den tiden för att uttrycka existensiella frågor.- När jag gjorde lumpen var det en tjomme där som lärde mig om färger och att preparera dukar och efter det hade jag en period när jag målade mycket. Jag har arbetat med sten, metall och allt möjligt, för det är roligt att prova något nytt. Och medan man håller på blir man tekniskt driven.
- Men om jakten på nya material och uttryck blir så hysterisk som den är i dag, fjärmar sig konstnärerna allt längre bort från den verkliga världen. Då blir konsten obegriplig, säger Toivo Lundmark - som för övrigt inte anser att installationer är konst.
Snickeriavfall
Trä började han arbeta med rätt så många år efter debuten och det kom sig av att han hittade en bränngrop i Svedjan, med avfall från snickeriet.- Jag plockade träklossar därifrån och började snida. Grejerna jag gjorde blev större och större, fast det svåraste som finns är att jobba tredimensionellt.
Toivo Lundmark är offentligt representerad på många platser, bland andra även i Norge, och han har haft separatutställningar på ännu fler. Under 1980-talet visades två tv-program om hans konstnärskap i Sveriges television.
- Jag är glad över att jag inte är en sån där konstnär som fallit på myten om sig själv. De som drabbas av det blir bara figurer som glömt hur det är att vara människa, säger Toivo Lundmark.
Nu när utställningen i PT-huset är färdighängd längtar han till stugan i Gråträsk, som varit ett av hans bästa smultronställen nästan lika länge som han själv varit konstnär.