Emma Asplund studerar på kulturentreprenörsprogrammet vid Umeå universitet och den nu färdiga boken är ett skolprojekt.
- Min klasskamrat Lovisa Dahlqvist och jag ville skapa en bok snarare än att skriva en, så vi började med att fotografera klotter.
- Sedan bjöd vi in sex personer i olika åldrar och med olika bakgrund som vi vet är bra på att skriva, säger Emma Asplund.
De åtta inblandade samlades en kväll i november för att skriva med utgångspunkt från klottret och de flesta skrev flera texter var.
- Vi ville att skrivandet skulle ske under tidsbegränsning och en del skrev i novellform, andra mera poetiskt. Några skrev bara korta svar till klottrets uppmaningar eller frågor.
Tillgänglighet
Emma Asplund och Lovisa Dahlqvist sökte bidrag och stipendier för design, tryckning, distribution och marknadsföring av boken, men det visade sig vara svårt att få. Därför bestämde de sig för att sälja boken i förskott på internet. För att nå målet krävs att 50 böcker sålts före den sista april, annars blir det ingen tyckning och då får de som betalat pengarna tillbaka.
Metoden kallas gräsrotsfinansiering eller folkfinansiering, på engelska crowdfunding.
- En fördel med att sälja boken på internet är att den är tillgänglig för alla.
- Jag vill så klart att även Pitebor ska kunna få tag i den. en annan är att ju fler böcker man säljer desto billigare blir styckpriset, säger Emma Asplund förhoppningsfullt.
Målsättningen är att samla in 8000 kronor och hittills har initiativtagarna fått in 1300 kronor. Om målet överskrids blir det en boksläppsfest.
- Ja, då ska vi ordna ett releaseparty dit boken är inträdesbiljett, säger Emma Asplund.
Hon tror benhårt på att det kommer att rassla till i kassan innan månadens slut.
Hela processen med att producera en bok från idé till att skriva avtal med författarna med mera, sammanfattar hon som lärorik för egen del.
Valde talanger
Hon gläds också åt att de sex skribenter som medverkat förutom hon själv och Lovisa Dahlqvist är nöjda.
- Av dem vi frågade var det bara en som tackade nej. Vi valde bland människor vi känner till som tycker om att skriva men som inte är etablerade författare eller skribenter.
- De är talangfulla och jag tycker det är kul att de vågar publicera något som läsare får ta emot och påverkas av.
Med ett år kvar på den tvååriga utbildningen är Emma Asplund säker på att hon i framtiden vill arbeta som kulturproducent i någon form.
- Gärna med musik, jag är musiker från början.
Hon gick på Framnäs folkhögskolas musiklinje i två år med jazzsång och piano som instrument.
I februari 2010 publicerade PT en artikel om jazzsångerskan, pianisten och pedagogen Marianne Racine, som en gång per termin åkte ända från Zürich till Öjebyn för att undervisa Emma Asplund.
- Nu spelar jag bara på fritiden, men vi får väl se vad som händer. Jag tror i alla fall att jag stannar i Umeå efter utbildningen, åtminstone ett tag.