Varje bild som Karin von Törne Haern skapar har en historia, inte sällan med en humoristisk tvist, och ofta långa titlar. Ett exempel på det är akvarellen ”Madam somnade alltid under högmässan”:
– Min pappa var klockare så jag spenderade mycket tid i kyrkan och såg flera damer som föll i sömn under predikan.
De experimentellt halvabstrakta akvarellerna har ett helt annat och friare formspråk än akrylernas tydligt föreställande linjer och djupa färgfält.
Formaten är både stora och små, ibland i serier. Gemensamt är att allt är utfört med stor noggrannhet och även om det andliga innehållet inte alltid är vackert är målningarna estetiskt tilltalande.
Själv håller Karin von Törne Haern inte riktigt med om att alla hennes bilder är vackra, men säger att hon är mån om att slutresultatet ska vara ”snyggt”.
– Det ska vara propert, ingen dålig finish tolereras av min inre kritiker. Akryl är mera kontemplativt att jobba med för mig.
– Med akvarellerna brukar jag trixa med hårtork underifrån för att de ska torka snabbare och det gäller att måla i rätt sekund. Blir det inte bra är det bara att börja om på baksidan. I akryl går det bra att måla över det jag inte är nöjd med.
Oförskämd dröm
Apropå självkritikern har hon målat den också, utifrån en dröm.
– Det är sällan jag har en färdig bild i huvudet när jag börjar på ett arbete. Men jag kommer ofta ihåg vad jag drömmer och då är det annorlunda, säger hon och visar en akryl på en sur karl som står med ena foten på en av hennes akvareller.
Den bilden ser exakt ut som i drömmen om en man som var mycket negativt inställd mot allt hon gjort och gör.
– Jag tyckte att han var oförskämd. När jag vaknade kom jag så väl ihåg hur han såg ut och förstod att det var min inre kritiker som talade. Det var rätt skönt att få ut honom, säger Karin von Törne Haern.
Heltid i ateljén
En dröm kan vara så pockande att hon måste vakna och skissa den innan hon kan somna om, för att måla den dagen därpå. Men för det mesta går hon helt sonika in i ateljén och sätter igång, eftersom hon vet att idéerna byggs på medan processen fortskrider.
Det senaste halvåret har hon arbetat sex dagar i veckan, från åtta till fem, i ateljén på Kronan i Luleå. Fem-sex utställningar per år brukar hon hinna med, inklusive både grupputställningar och egna. Just nu medverkar hon även i en utställning på Lindbergs Konst & Ram i Luleå, tillsammans med Bertil Sundstedt och Jette Andersen.
– På sistone har jag varit mycket ute i rymden. Jag målar gärna samhällskritiskt också. Politisk konst fungerar både i akvarell och akryl, säger Karin von Törne Haern.
Positiv symbol
För Karin von Törne Haern är haren en universell symbol som följt henne i många år. I den nu aktuella utställningen visar hon en samling harar gjorda av utsågade och hopfogade träfiberskivor som målats i vitt. Öronens vinklingar är det enda som skiljer dem åt, samt att en ensam hare sitter mittemot raden av de övriga tolv. Även ett självporträtt i litet format, med en hare infogad i bilden, är med i utställningen – placerat vid självkritikern.
– Haren är en positiv symbol i många kulturer världen över, den finns överallt som mytologisk gestalt. Jag har alltid tyckt om haren, jag har en inom mig, säger hon och förklarar:
– Harar har inget eget bo och är fria på så vis. De kan byta spår om de är jagade, och jag kan byta kreativt spår i det jag gör. De är smårädda och måste hela tiden ha koll på läget, precis som jag.