Svar på tal
Eva Gradin fick svar på tal av ett par vernissagebesökare som tycker att arkitekturen är helt malplacerad i förhållande till stadens övriga byggnadsverk. Tord och Hèlene Branteryd flyttade till Piteå från Kiruna för ett par år sedan. De påpekade att krematoriet, som ligger mellan kyrkan och församlingshemmet, bryter av mot allt annat i den från början så välplanerade staden.- Jag kan inte förstå att arkitekten Bertil Hööks förslag fick gehör, sa Tord Branteryd.
- En förklaring kan vara att nyklassicismen i Sverige blev en exportvara under 20-talet och man ville att arkitekturen skulle vara internationell. Det är en ganska avskalad stil med drag av begynnande funktionalism, sa Piteå museums antikvarie Anna Elmen.
Utvecklande uppdrag
Tack vare henne fick länsmuseet hela arkitektbyrån Hööks arkiv, som en följd av hennes historieskrivning om lasaretten i Luleå och Boden inför byggandet av sjukhuset i Sunderbyn. Nästa år fyller den anrika arkitektbyrån med säte i Luleå 80 år. I tre generationer har familjen Höök, som på 1800-talet kom från Värmland till Gällivare, drivit arkitektbyrån som varit inblandad i alla stora byggnadsprojekt i länet.- Faktum är att man kan se vår folkhemsutveckling genom de uppdrag de haft inom landstinget, barnomsorgen, skolväsendet, verkstads- och garagebyggande med mera. Arkivet omfattar 50 kubikmeter ritningar, upphandlingar och korrespondens, sa Eva Gradin som skrivit om detta i länsmuseets årsbok.
Historisk diskussion
Kirunas krematorium invigdes 1933 och är en ljust gulputsad byggnad av så kallad Kirunasandsten, fyllit, som är förskiffad kalksten hämtad från Haukkivaara. Krematoriet har både kolumbarium (gravvalv med nischer för urnorna) och urngård (begravningsplats). Jordfästningsrummet har plats för 200 personer, samt högt nog i tak för att rymma fanborgar - fanor var vanliga vid gruvarbetarbegravningar.- Byggnaden är ett fint exempel på lyhördheten mellan beställare och brukare, liksom anpassningen till stadens klimatförhållanden. LKAB skänkte tomten och krematoriet byggdes delvis med arbetsmarknadsmedel, berättade Eva Gradin.
Alternativ
Hon sa också att eldbegängelse ansågs som ett bra alternativ eftersom tjälen gjorde att det kunde gå så lång tid mellan dödsfall och begravning att ett par hundra kistor staplades i väntan på nedgrävning. Denna bild protesterade Tord Branteryd emot:- I Kiruna har folk i alla tider vetat hur man gräver i tjäle. Eldbegängelse blev ett alternativ för dem som inte ville ha en kyrklig begravning. Det handlar om arbetarhistoria.
Vacker vetenskap
På grund av detta framhöll han att han tycker mycket illa om altarmålningen i Sveriges tionde och världens nordligaste krematorium. Den är utförd av Luleåkonstnären Sten Nilsson och fotografiet av den kan ses dels i utställningen, dels på länsmuseets hemsida www.norrbottensmuseum.se.Eva Gradin välkomnade diskussionen och hänvisade till en konstvetenskaplig avhandling som Emelie Karlsmo gav ut på Makadam förlag 2005. Den heter "Rum för avsked" och behandlar begravningskapellets arkitektur och konstnärliga utsmyckning i 1900-talets Sverige.
- Emelie Karlsmo är verksam vid Uppsala universitet och det här är en av de vackraste böcker jag sett. Hon sätter in begravningskapellen i ett större kultur- och kyrkohistoriskt sammanhang.