Under lördagens vernissage var intresset stort för hennes konst som både representerar det igenkännbara och vardagliga, men också surrealism och hotfullhet. Människor och djur avbildas med fotorealistisk skärpa, men med perspektiv, proportioner och i sammanhang som gör att hjärnan får jobba för högtryck: Vad är det egentligen detta ska föreställa?
- Det är helt enkelt enklast att använda människor i min närhet. Sedan blir de mer mänskliga varelser, eller bara varelser eller existenser.
- Laptopen började jag använda när jag fick barn. Den är enklare att ha med sig och kunna jobba med när exempelvis Sonja sover. Och så blir det mindre kladdigt. Men enklare är det inte, det är inte bara att trycka på någon knapp (skratt).
Alexandra Skarp jobbar två-tre månader med varje tavla, så produktionen blir cirka fem-sex tavlor om året:
- Först får jag en ide och målar någonting, sedan byter jag färger, ändrar på formerna, ändrar på bakgrunden, ändrar om igen och igen, det tar tid ...
Man får känslan när man ser dina målningar att du även är intresserad av matematik och fysik?
- Nej, fast för ett tag sedan så dammade jag faktiskt av min gamla kemibok, men det var mest för att titta på bilderna. Mitt måleri kanske påminner lite grann om bilderna i kemiböckerna? Men främst är det nog det visuella som intresserar mig.