Helena Stenberg, som klippte sitt första band i egenskap av kommunalråd med hjälp av sina barn Sanna och Henrik, höll med om att konst i alla dess former är en självklarhet.
Mångsidig keramiker
Som första utställare i den nya lokalen har Piteå konstförening bjudit in keramikernAnnaSofia Mååg, som aldrig tidigare ställt ut på orten.
Hon har sin atelje i Tuoddarvillan i Malmberget, som drivs av ett konstnärskollektiv och ligger på det gruvbolagsområde som troligen måste utrymmas snart. Där arbetar hon företrädesvis med lera i olika former. Att måla längtar hon efter, men tycker inte att hon har tid.
- Jag har flyttångest. Att inte veta var jag ska arbeta i framtiden gör mig orolig, för jag är extremt beroende av omgivningen. Dessutom känner jag mig lite tom just nu, jag har jobbat hårt det senaste året. Det jag visar här i Piteå är resultatet av en lång arbetsperiod, där även "Fenan" ingår.
AnnaSofia Mååg syftar på det senaste tillskottet i Piteås konstpark, en skulptur i mosaik och betong.
- Ett helt nytt hantverk för mig. Men jag var tvungen att lära mig, eftersom skulpturen ska tåla att stå ute.
I vinter har hon för första gången arbetat med snö och is, genom att designa och utföra en hotellsvit till Icehotel 2007 i Jukkasjärvi.
- Trots att det är fysiskt påfrestande att jobba utomhus upp till 14 timmar om dagen i mer än två veckor, är det något av det roligaste jag gjort.
Naturromantiker
AnnaSofia Mååg är en av tio keramiker ur olika generationer med skilda uttryck, som deltar i den internationella utställningen "Voices/Röster". Den är producerad av GalleriInger Molin på uppdrag av Svenska institutet, för en turne i Tyskland, Frankrike och USA 2006-2007. Efter Piteå väntar vernissage i Paris nästa vecka.
- Jag tycker själv att den här utställningen, som jag kallar "Under", är ett strå vassare, säger AnnaSofia Mååg.
Den som vill kan jämföra lite med hjälp av den bok som presenterar "Voices/Röster" med underrubriken "samtida keramisk konst från Sverige". Sara Danius har skrivit texten och Patrik Johansson har fotograferat (Carlsson Bokförlag). Så här står det i boken om AnnaSofia Mååg: "Måågs skulpturer kretsar kring antydningens konst, det vill säga spänningen mellan det dolda och det blottade, det outtalade och det uttalade, det hemliga och det uppenbarade". Själv säger hon:
- Jag är en hopplös naturromantiker, därför är alla former organiska som du ser. Naturens kontraster och hur snön förändrar allting, fascinerar mig. Jag tänker på naturen som ett rum, som får andra former av snö.
Geologi
I hennes konst märks medvetenheten om naturens kraft och skörhet: Trycket i ett pimpelhål, vattendjupet under en is, snöhögarnas inverkan på samhället där hon bor, det unika i en iskristall som snart smälter, lerans inneboende historik.- När jag formar, torkar och bränner leran är det som en komprimerad geologisk process. Materialet kommer ju från själva jorden. Tyvärr minskar tiden jag har med leran i takt med att antalet utställningar ökar.
Efter 18 februari, som är sista dagen för utställningen i Piteå, åker AnnaSofia Mååg med en del av skulpturerna till Narvik. Dit har hon inbjudits som årets konstnär under vinterveckan.
Hennes keramik finns bland annat representerad på Nationalmuseum i Stockholm, Röhsska Museet i Göteborg och Icheon World Ceramic Center i Sydkorea.
- Koreas nationalskatt är deras keramiktradition. Där är keramikbiennalen större än Noliamässan. De där vita skulpturerna jobbade jag med de år jag var i Korea, 2003 och 2005, säger hon och pekar på några som hör till temat istid och tituleras"Snöskareblomma".
Trycket i lokalen börjar mattas av efter två timmar. AnnaSofia Mååg är glad över att hon utelämnade sin bruks-keramik.
- Jag ville hålla mig enbart till konsten den här gången och nu ser jag att hela utställningen vunnit på det. Att intresset skulle vara så här stort kunde jag inte föreställa mig.