På många olika sätt handlar programmet "Tidlösa ideal" om fullbordan:
n Genom att arrangera konserten i Piteå fullbordar Festspelen sitt firande av 30-årsjubiléet.
n Orkestern knyter ihop en del av sin repertoar som påbörjades för tio år sedan när Brittens poetiska serenad för tenor, horn och stråkar inte kunde genomföras fullt ut eftersom tenoren blev sjuk.
n Beethovens tredje symfoni "Eroica" kröner den klassiska eran och för in musiken i en ny tid, som Petter Sundkvist så träffande beskriver konsertens sista 50 minuter.
n För honom själv handlar årets säsongsavslutning om att fullborda en utveckling han varit en del av sedan 1988 när orkestern bildades.
- Under många år har vi jobbat med att fostra en orkestertradition i den här musiken. Att spela ett verk som "Eroica" kräver att man bottnat rejält, och det är roligt att vi kan göra det nu, säger han.
Skrivet för valthorn
För Kristofer Öberg blir det första gången han uppträder med Brittens tonsättning av sex brittiska poem som handlar om natt och sömn ur både vilsamma och oroväckande aspekter. Urvalet spänner över fem århundraden, från 1400-talet och framåt. Britten skrev med fokus på valthornisten Dennis Brain och tenorstämman skrevs för partnern Peter Pears.
Att Kristofer Öberg inte spelat stycket förut kan möjligen bero på att Kungliga filharmonikerna i Stockholm inte haft det på sin repertoar sedan 1997 när han började där - inte heller någon orkester som han gästspelat hos.
- Det är svårt att få tag i tenorer som kan sjunga det, föreslår Petter Sundkvist som orsak till det.
Kristofer Öberg, som började sin musikkarriär med studier vid Framnäs folkhögskola och ofta spelar med Norrbottens kammarorkester, är också medlem av Kungliga filharmonikernas blåsarkvintett. Efter solistinsatsen i Brittens serenad, hoppar han in som tredjehornist i "Eroica" under turnén som går till Skellefteå, Piteå och Luleå.
Andnöd
Eftersom Nicholas Mulroy är en efterfrågad sångare, engagerades han för den nu aktuella uppgiften redan förra året. Att det skulle vara en brittisk tenor var självklart till ett så helt och hållet brittiskt stycke som Brittens serenad.
- Jag har sjungit den flera gånger och blev glad över inbjudan, säger Nicholas Mulroy.
Att stycket är ett av de mest spelade och inspelade i hans hemland betyder inte att det är lättsjunget:
- Peter Pears hade en ovanlig röst och eftersom Britten skrev direkt för honom ligger sången i en ovanlig del av mitt register.
- Den femte satsen, som handlar om helvetet, är svårast. Den är mycket dramatisk och där finns ingenstans att andas!
Trots det älskar han att sjunga serenaden:
- Den är en gåva till alla tenorer och speciellt till oss britter, med sina färger och sin teknik. På torsdag, när konserten är i Piteå, är det 99 år sedan Britten föddes.
Nicholas Mulroy tillägger att det viktigaste för honom när han uppträder är kontakt med publiken. Bara den finns spelar det ingen större roll vilken scen han står på.
- Därför har jag ingen favoritscen eller något favoritoperahus.
År att minnas
Konsertprogrammet börjar lika storstilat som det slutar - med Beethovens "Uvertyr till Coriolanus" som skrevs 1807 till en tragedi med mycket dramatiskt tema.
Programhäftet är utförligt, bland annat med dikterna i engelskt original och i översättning.
Efter turnén ska Petter Sundkvist fortsätta sin professur på musikhögskolan i Piteå, samt frilansa i större orkestrar. Det han kommer att minnas mest under sin tid som ledare för kammarorkestern, är programåret 2007:
- Det var ett fantastiskt och samtidigt otroligt jobbigt år. Vi gjorde vår första konsert med Neo och med Neo och orkestern när Kulturens hus i Luleå invigdes. Det var ett starkt - och långt! - ögonblick.
- Sedan följde en lika intensiv period med invigningen av Studio Acusticum och dessutom gick två av våra musiker bort det året. Samtidigt som allt det här hände i jobbet, renoverade min fru och jag huset som vi köpt.
- Så här efteråt fattar jag inte att jag orkade, men när jag var mitt i det gick det bra.