Stilla, rörligt, stort och smått
Jens Salander, Gävle, visar för första gången sin konst i Piteå. Han har gjort nya målningar i mindre format, men också tagit med sig lite av varje från tidigare verk som han förnyat och återanvänt: Installationer, rörlig bild, collage, fotomontage.
Jens Salander i färd med att hänga "Fasad" en målning han gjort utifrån en video, filmad i Warsawa. "Jag har gjort en del målningar från mina videos, den här är från en enda lång kameraåkning. Andra gånger använder jag fotoscreening eller reprotryck istället för att måla", säger han. Bakom pelaren skymtar målningen "David", en figur som hängt med länge, och i bildens högra kant syns en del av det stora collaget.
Foto: Maria Johansson
- Sedan dess har jag aldrig varit här, men i Luleå ställde jag ut en gång på 90-talet, säger han.
Eftersom han är linjeansvarig på konstskolan i Gävle sedan 2005, är den egna fria ateljétiden begränsad.
- På senare år har jag mest gjort utsmyckningar. Därför tackar jag ja till det mesta i utställningsväg, det är en bra igångsättare.
När Jens Salander berättar om sitt skapande hänger allt ihop, hur olika uttrycken än må vara. De projekt han gjort tidigare verkar vara i behov av en fortsättning, av att utvecklas till något annat än vad de var från början.
Video och möbler
Den videoinstallation han visar i Piteå härstammar från en mycket större på muséet i Gävle, till vilken han byggde en hel ö som han tvingades förstöra eftersom den inte gick att flytta.
I motsatta hörnet av konsthallen står en möbelinstallation som också är rester från ett jätteprojekt. Det är en grupp med bord och stolar i varierande storlekar.
- 1995 gjorde jag en utställning med olika dimensioner av möbelgrupper. Den största stoleken var den vanliga, som man kan köpa i affärer.
- Den minsta var dockmöbler, som man också kan köpa. Dem utgick jag från när jag snickrade ihop alla mellanstorlekarna i andra skalor. En del har jag kvar, för jag gillar att återanvända konsten på nya sätt.
Varierande uttryck
Det första som möter besökarna på utställningen är ett fotocollage i den andan. Från golv till tak har 25 moduler av offsetplåtar, som körts ett varv i tidningspress för att få fram svärtan i bilderna, satts i hop till ett stort verk.
Jens Salander beskriver sig själv som ett typiskt barn av sin tid. För generationen som studerade konst under 80-talet var det viktigt att inte ha några gränser i fråga om materialval, uttryckssätt och annat. Jens Salander har exempelvis gjort ljudutställningar, scenografi och dokumentärfilm. Ett tag slutade han måla, men fick tillbaka lusten 2006.
- När jag började med måleriet använde jag mycket färger och abstrakt expressionism tills 1989 då jag började jobba fotobaserat.
- Sedan anammade jag den kontemplativa stilen som de amerikanska 50-talskonstnärerna hade, med få färger. Nu gör jag bara figurativa bilder och jobbar med en färg i taget, säger Jens Salander.
Resultatet blir åt det filmiska hållet och det är han nöjd med:
- Det är lättare att få med metaforer i figurativa bilder, sådant som är allmängiltigt. Folk kan känna igen sig eftersom vi har ett gemensamt erfarenhetskapital.
Stadslandskap
Han kallar utställningen "City scape" trots att han ogillar anglifieringar. Men han stör sig på att ordet stadslandskap i sig är en motsägelse.
- Stadsmotiven dominerar såg jag när jag plockade ihop de här bilderna. Jag har försökt få med många olika format. Det påverkar hur folk rör sig i lokalen och tillför utställningen dynamik.
Så jobbar vi med nyheter