Hon kom till det egna skrivandet på grund av vad hon beskriver som en stor nöd. Monika Fagerholm var nästan färdigutbildad psykolog när hon förstod att hon inte skulle kunna arbeta i det yrket, eftersom hon inte hade någon erfarenhet av dem hon skulle hjälpa.
Att börja skriva var ändå inte självklart. Som tonåring vägrade hon konstant att läsa böcker trots att, eller kanske just därför att, hon vuxit upp omgiven av dem. Mormodern debuterade som 60-åring i Sara Lidmans fotspår. Modern, som dog 2002 mitt i Monika Fagerholms arbete med "Den amerikanska flickan", var chef för barn- och ungdomsavdelningen vid Helsingfors stadsbibliotek. En glamorös bibliotekarie:
- Mamma var en karismatisk människa och legendarisk
sagotant. I sitt sätt att vara i förhållande till böcker, gjorde hon tidigt klart för mig att litteratur är något oerhört vackert och åtråvärt. Som spunnet socker på ett nöjesfält!
Älskar barnböcker
Monika Fagerholm började läsa böcker för att rädda sig själv ur livskrisen.- De första var Dostojevskijs "Idioten" och "Brott och straff". Jag hittade sätt att upptäcka hur litteraturen har personlig betydelse för mig. Förresten älskar jag fortfarande att läsa barnböcker för mig själv, för min egen skull. Alla vuxna skulle må bra av att prova det.
Monika Fagerholm började studera litteraturvetenskap och första boken, en novellsamling, gav hon ut efter skrivstudier på Biskops-Arnö.
- Både läsandet och skrivandet har en inneboende potential att förändra ens liv, så jag tycker inte inte alls att det är stor skillnad på att läsa böcker och att skriva dem. För mig är författandet inte bara ett yrke, det är en upptäcktsfärd.
En framtidsvision
Första delen av "Den amerikanska flickan" kom i fjol. Hon har skrivit böckerna parallellt och det tog sex år innan den första delen var klar för utgivning. En landsbygd nära en storstad skildras under sex decennier från 50-talet in i en framtid som slutar omkring år 2011.- Som författare är det ens plikt att våga vara djärv, men vad jag tänker om framtiden har blivit fullständigt annorlunda än vad jag tänkte för tre år sedan.
- Jag försöker gestalta en vision av vart det bär hän med platsen och människorna som bor där. Jag vill skildra hur utsatta människorna blir av utvecklingen kring stora städer, samtidigt som platsen de bor på bär på en historia som präglar dem i generationer.
Monika Fagerholm har skrivit en thriller, en spänningshistoria som handlar om ett brott, fast utan detektiv.
Nådens kraft
Handlingen kan beskrivas med adjektiv som obehagligt, sorgligt, otäckt, gåtfullt, tragiskt, men också med stråk av ljus och hopp. Eftersom brottet inte blir löst uppstår en myt, vävd av berättelser som påverkar folk och sprider sig genom tiden starkare än något annat. Ju fler versioner desto längre bort hamnar sanningen.Romanen formulerar en fråga, som handlar om försoning. Finns den? Måste man försöka sona även om man är ett barn?
- Svaret är jo, man måste möta det som har blivit gjort. Fast man är ett barn måste man ut på den sorgsna resan, därför att då möts man av en annan kraft och den kraften heter nåd.