Soul med budskapet i centrum
ERYKAH BADU New amerykah: part one (4th world war) (Motown/Universal) ++++
Det är fem år sedan Erykah Badu sist släppte en platta. När hon får frågan vad hon gjort under tiden svarar hon: "Jag är en turnerade artist och jag har turnerat. På turnéerna skapar jag ögonblick. När jag spelar in fångar jag de ögonblicken."
Ögonblicken hon fångat på "New amerykah: part one (4th world war)" är inte alls lika lättillgängliga som tidigare material. Istället är detta femte album - som titeln hintar - en hård och våldsam platta.
Spoken word-artisten Gil Scott-Heron (som förknippas med afroamerikansk militant aktivism) sätter tonen när Erykah samplar delar av hans "The revolution will not be televised".
Hårda beats blandas med ett stundom naivt sångsätt och känslan blir smått obehaglig. Texterna handlar om sociala motsättningar, passivitet hos det amerikanska folket och drogberoende. Funkgitarr och psykadeliska röster förstärker stämningen.
"Telephone" är en hyllning till avlidne hiphop-producenten J Dilla och tillsammans med "Honey" och "That hump" är den en sann ädelsten bland låtar som doftar 70-talsdeckare, spoken word och fusionjazz.
"Me" är mer självbetraktande när Badu hyllar sina tillkortakommanden och omfamnar moderskap, femininitet och kroppslig självbild.
Erykah Badu framför soul på ett helt annat sätt än sina kvinnliga kollegor, här gäller det inte att sjunga så vackert som möjligt utan att verkligen framföra ett budskap. Och budskapet är intressant och väl värt energin det tar att lyssna in sig på "New amerykah: part one". Det ska bli intressant att höra vad den givna "part two" kommer att bjuda på så småningom.
Så jobbar vi med nyheter