Sverige har bevarat ett flera hundra år förlegat system. Björn af Kleen är den första journalist som intresserat sig för hur 1900-tals- adeln lyckats bevara sina förmögenheter generation efter generation, vilket resulterade i att han debuterade som författare 2009 med den uppmärksammade reportageboken"Jorden de ärvde".
- I litteraturen skildras adeln som en förlorad värld. Lantmäteriets statistik säger något annat. Den markägande adeln är inte på fallrepet, utan välmående, sa Björn af Kleen när han mötte Ordmåns publik.
Makt och pengar
Han började med att skriva brev till de största jordägarna, vars mest blomstrande gods finns i södra Sverige.
- De ställde upp, för jag tror att de väntade sig att jag skulle skriva ett praktverk. De var inte nöjda med hur boken blev, eftersom jag skrivit för att visa hur den här gruppen gjort för att reproducera makt och pengar, sa Björn af Kleen.
Boken handlar mycket om fideikommiss och hur de står över lagen om arvsrätt. Med hjälp av detta system har den svenska adeln överlevt såväl industrialismen som demokratin, enligt Björn af Kleen.
Hans utgångspunkt var att eftersom det rör sig om stora jordmassor, som står i centrum för europeisk jordbrukspolitik, är det viktigt att medborgarna får klart för sig både för- och nackdelar med att bevara det gammalmodiga systemet med fideikommiss.
Feta bidrag
- De här godsägarna får de högsta EU-bidrag som betalas ut och för att förlänga fideikommissen lanseras en modell som säger att det rör sig om kulturarv som måste bevaras för allmänhetens bästa. Men den kultur man talar sig varm för är otillgänglig för utomstående.
- Till och med jag, som ändå var inbjuden för att intervjua de här herrarna, kände mig som om jag gjorde intrång. Om vi ska ha ett sådant här kulturarv, måste vi också vara medvetna om baksidan av förvaltningsformen privat ägo.
Björn af Kleen mötte godsägare som var fyllda av framtidstro, i synnerhet som förmögenhets- och fastighetsskatter är i kraftigt sänkta, medan spannmåls- och skogspriserna är höga. Dessutom frodas en kult av godsliv i olika tidskrifter, som återupprättat adelns rykte.
Hela idén med fideikommiss är att länken mellan adelsnamn och egendom ska bestå. Alltså är det söner som ska ärva godsen, i första hand den äldste sonen. Till och med farbröder kommer före döttrar om det inte finns någon son. Den osämja inom familjerna som detta kan leda till, skildras också i Björn af Kleens bok (för övrigt recenserad av Rolf Hallgren i PT
21 november 2009).
Uppföljare
Även hans eget namn illustrerar denna syn: Efternamnet af Kleen står med i adelskalendern, men han och hans syskon är inte adliga eftersom det är mammans efternamn. Efter utgivningen av "Jorden de ärvde" (Weyler) försökte baron Carl Gripenstedt stämma författaren och förläggaren på en miljon kronor. Detta och andra efterspel tar Björn af Kleen upp i uppföljaren"P.S." - en artikelsamling som också innehåller tidigare publicerade texter av honom.