Smiths bästa roman hittills
Titel: "Om Skönhet"Författare: Zadie SmithÖversättare: Ulf GyllenhakFörlag: Albert Bonniers Förlag E NY BOK
För de nästan 600 sidorna behandlar frågor om klass, etnicitet, identitet, manligt
och kvinnligt, yttre och inre skönhet, kärlek, sex, tillit, otrohet, vänskap, konst, historia, politik, yttrandefrihet kontra politisk korrekthet, och så vidare.
Hos familjerna Belsey och Kipps utvecklas en gammal konflikt om synen på Rembrandts måleri till en burlesk familjefejd, med britten och konstvetaren Howard Belsey och den svarte trinidadfödde akademikern Monty Kipps i centrum.
Utom dessa två superjag figurerar flera andra personer:
Kiki: svart, 52 år och 110 kilo, med svag men ändock stigande tillit till den otrogne maken Howard.
Deras son Jerome, försiktigt religiös men bitter på grund av kärlekssorg. Sonen Levi försöker genom hiphop-musiken hitta sitt jag och sina rötter. Zora är Howard och Kikis intellektuellt äregiriga dotter.
Monty Kipps och hans stillsamma vänliga hustru Carlene har en underskön dotter, Victoria, som förvrider mången manspersons både huvud och så kallade moral.
Huvudscen i romanen är Wellington College, beläget i utkanten av Boston, USA. Men Smiths roman är interagerande med livet i den för övrigt rätt slitna lilla hålan utanför colleget. Zadie Smith rör sig som fisken i vattnet i alla av romanens miljöer, och det avspeglas genom den direkta och täta närvaron i texten. Från första sidan placerar författaren läsaren på första parkett i en berättelse som ler både milt och skälmskt över människans många tillkortakommanden.
Vad är skönhet? Finns svaret i betraktarens öga, som det brukar heta, eller är frågan omöjlig att svara på? Den svenske författaren Stig Larsson säger ju sig veta vad konstnärlig kvalite är, men skönhet då? Är Levis nyväckta solidaritetskänslor för Haitis folk ett exempel på skönhet? Eller Carlene Kipps och Kiki Belseys korta stunder av samtal, är de exempel på skönhet eller bara ett försök till normalt umgänge i kontrast till två besserwissrar till makar?
Zadie Smith har förstås inget svar, men personporträtten är hursomhelst sköna höjdpunkter i en som helhet mycket läsvärd och roande roman. Personporträtten fungerar som små utvecklingsromaner i romanen. Berättarglädjen sprudlar genom hela boken. Och det är en glädje med innehåll, vilket gör "Om skönhet" till Zadie Smiths hittills bästa roman - bättre än den bedjublade debutromanen "Vita Tänder".
Så jobbar vi med nyheter