Smaskigt snygg och vältajmad show

Det blir bättre och bättre. Det mesta flyter perfekt i Smask 2007 och Musikhögskolans många avdelningar känns mer som en enad kraft än någonsin tidigare. Till och med omröstningen känns smidig och, tja, spännande. Utgången är ungefär den väntade, men här är det vägen, inte målet, som är allt. Stämningen i salen är på topp och responsen bra. Dock är det läge för en del att ta sig en funderare kring alkoholintaget, så att inte den sköna galakvälls-känslan ersätts av någonting som liknar kårpub eller firmafest i framtiden. Årets startfält är varierat och förhållandevis jämnt. Upptempolåtar och ballader i klassisk "Smask-anda" och så ett par nummer som känns uppfriskande okonventionella, där Emelie Irewald i "Jag är starkare" glider runt i promenadtempo och tycks skippa det ironiska för att i stället satsa allt på en "ren" text och att vara ett med dansarna. Dansarnas roll har vuxit och de är bra på att ta för sig. Dessutom är känslan av rätt koreografi och rätt klädval till numren genomgående. Anmärkningsvärt är också att körsångarna har fått ett allt större utrymme, inte bara med "aaa:n" och "ooo:n" utan också med längre textfraser, inte sällan i perfekt symbios med solisterna. Dock pratar jag med flera som sitter längre bak och som hör för lite av vad som sjungs, vilket förstås inte är bra. Film-snuttarna som presenterar vart och ett av bidragen måste också nämnas. Denna gång är de gjorda som små historielektioner. Piteå dansar och ler i historisk skrud med "Smoke on the water" på fiol är exempelvis hysteriskt rolig. Körgurun Erik Westberg som programvärd i tv likaså. Bland årets textteman finns "Big Brother", "Let?s dance", kärlek till tv-kändisar, kärlek till Piteå, mustaschen som manlighetssymbol och så, faktiskt, snus - ett vinnande texttema även i riksfinalen 2002. "Min general" håller ett högt tempo och rabblar varumärken som skulle få Socialstyrelsen att gå i taket. Louise Strömstedts röst är en naturkraft som tycks leva sitt eget liv, med kringelkrokar utanför snitslat Smask-stråk. Stundtals känns det som om hon får hålla igen, men när hon trycker på för fullt mot slutet av låten blåser hon hela Norrmalmia till världens ände. Andraplacerade Henric Larsson och hans "bättre än du" om "stekarna" i Stockholm växer för varje lyssning och grundsvänget ligger någonstans mellan "Michelangelo" och Elvis 68. Stygg-snyggt! Jag vill inte säga att fel låt vann. Det blir två fina bidrag som representerar Piteå på Cirkus i Stockholm. MEN, det här borde ha blivit Morgan Stenbergs år. Han har kämpat länge, ibland med flera bidrag samtidigt, och hade i mitt tycke den bästa "biten" den här gången, en tyroler-inspirerad "göra slut-låt" med refräng som går rakt in, hög tönt-faktor och perfekt koreografi. Morgan Stenberg ÄR schlager. Han håller pek- och långfinger på pulsådern för det som kallas klassiskt schlager- och svensktoppsuttryck. Det skulle inte förvåna mig om han gick upp klockan åtta på söndagsmorgonen för att lyssna på "Da capo". Synd att han inte gick vidare. Nåja. Den kanske mest typiska Smask-låten, "Virtualitetens kärlekshav", gick inte ens till andra omgången, trots smittsam refräng och bra publikstöd. Möjligen är konferenciererna kvällens klarast lysande stjärnor. Det strålar om Malin Sjögren och Elin Fredriksson. De tajmar både varandra och publiken bra och blandningen av hyss, pikar, information och rena shownummer är perfekt. Det Riverdance-inspirerade numret tillsammans med dansarna är läckert och har förmodligen tagit en hel del tid i anspråk. Riktigt hur mycket jobb som krävs för att Smask ska kunna genomföras förstår man först när värdarna läser tacklistan med tillhörande flämtning. De inblandade har god anledning att sträcka på sig och unna sig en riktig lejon-gäspning efter detta.

Smaskigt snygg och vältajmad show

Show: Smask 2007Plats: Norrmalmia, PiteåLängd: 3,5 timme inklusive pausPublik: 1 500 (utsålt och så gott som fullsatt).