När de nu välkända artisterna Lise Hummel och Gertrud Stenung i duon Lise och Gertrud gick på Kungliga musikhögskolan i Stockholm, initierade de idén om en melodischlagerfestival för studenterna där.
De hade tröttnat på att deras bidrag inte kom med i den etablerade Melodifestivalen. Det var 1991 och året därpå gjorde musikhögskolorna i Malmö och Göteborg likadant. Sedan 1995 arrangeras den årliga musiktävlingen Smask av samtliga sex musikhögskolor i Sverige, det vill säga även i Örebro, Ingesund och Piteå.
Detektivarbete
Morgan Stenberg, programsamordnare vid Piteå museum, gick på sitt första Smask år 2000. Som artist var han med åren 2003-2011 och blev ständig trea. Men 2008 och 2009 vann han i egenskap av kompositör. Inför jubileumsåret har han ägnat en hel del tid och möda åt att få ihop utställningen om Smask.
– Dokumentationen har varit dålig genom åren, till exempel fanns ingenting sparat från Stockholm 1991. Men tack vare nuvarande och tidigare studenter och många intresserade från olika håll, har jag lyckats få ihop listan med alla vinnare, säger han.
Morgan Stenberg har också haft hjälp av Smask-generalen Rebecka Larsson, liksom av Piteå-Tidningens arkiv. För att få ihop fakta, scenkostymer, affischer, programblad, dvd-filmer, rekvisita, och annat, har han också ägnat en hel del tid åt att ringa runt till folk. Resultatet är en tidsresa som visar hur uttrycken utvecklats och hur många som är inblandade för att showen ska bli en upplevelse för publiken.
Komiken viktig
På väggarna finns exempel på olika bidrags låttexter från 2000 och framåt, vars innehåll och titlar berättar om stora portioner humor.
– Smask har blivit mer och mer komiskt efter millennieskiftet och nu är komiken det som folk främst förknippar med arrangemanget. Men det är många utöver de som uppträder på scenen som är inblandade, säger Morgan Stenberg.
Han påpekar också att Smask alltid har något som den "vanliga" Melodifestivalen inte har – en levande orkester.
– I Mello är ju alla orkesterarrangemang förinspelade.
Demokratisk final
På en videoskärm kan museibesökarna se en 27 minuter lång film som visar vad han menar. Den är ihopklippt av Elin Kassmann och hon har inte glömt vare sig scenbyggarna, ljudteknikerna, eller andra. Sista delen visar delar från riksfinalen förra året, som hölls i Piteå.
– Här har vi nog bäst resurser bland alla musikhögskolorna att göra en bra show. Media- och upplevelsestudenterna är i högsta grad med och bidrar till att allt är så genomarbetat. När vi har riksfinal i Piteå brukar de andra bli imponerade, säger Morgan Stenberg.
Numera ambulerar riksfinalen, oavsett vid vilken musikhögskola vinnaren studerar. Initiativet till det kom från Piteå som vann två år i rad 1995 och 1996.
– Vi gav bort nästa riksfinal till Malmö, för det är ganska mycket arbete för studenterna med att anordna den. Dessutom sprider man kostnaderna mera rättvist. Så varje musikhögskola har riksfinal vart sjätte år, säger Morgan Stenberg.