Källaren är Henrik Seemans egen snickarboa. Här regerar han. Här finns han dagligen för att fixa och dona.
Alltid är det någon liten del till en virveltrumma som måste repareras, något cymbalstag eller någon mässingsarg som kräver omvård.
Hyllmeter efter hyllmeter är fullmatad med olika sorters trummor; grällgöna, bruna, lönn- och mahognyklädda, gnistrande med välputsade metallmidjor och en del med bleknötta trumskinn efter miljoner slagserier.
Äkta vintage
– Det här är ett av favoriterna, säger Henrik Seeman och skickar blickarna mot ett Ludwigset från tidigt 70-tal.
Det är vintage så det stänker om det. Det fattas bara en trumstocksbeväpnad Ringo Starr bakom baskaggen, annars är allt komplett.
– Jag har väl, få se nu, hmmm, femton kompletta trumset, säger Seeman efter en stunds huvudräkning.
– Men ville jag kunde jag plocka ihop ännu fler set. Det finns grejer så det räcker och blir över, säger han och tittar runt bland attiraljer i mängder, noggrant sorterade och placerade på uppläggningsytor. Det är stort A i ordning som gäller.
Slagfärdig tioåring
Henrik Seeman lägger ifrån sig en cymbalhållare och minns tillbaka:
– När jag var tio slog jag mina första trumslag. Det var kärlek direkt. Jag blev fast.
Nästa fas gick genom katalogerna. Kioskvältare i Henriks ögon där dåtida bildsatta virveltrummor och pukor exponerades som försäljningsobjekt.
Seemans yngling synade allt med stora ögon och suktade hela tiden efter nytt kataloggodis.
Trummis på heltid
– Nästa stora steg tog jag som vuxen när jag började spela trummor på heltid. 1999 flyttade jag från Stockholm till Piteå och då tog det fart.
Henrik värvades av dansbandet Expanders och blev kvar där på heltid i fem år mellan 99–04.
– Men du vet, till slut tröttnar man på att harva omkring och bära grejer. Jag konverterade till taxichaufför, och de senaste sex-sju åren har jag kört buss.
Dock lever spelsinnet vidare. På hobbybasis lirar han trummor i David Morin bluesband och i festbandet Comeback där bland andra sambon Maria Jonsson ingår på sång.
"Roligare skruva..."
Henrik Seeman sänker rösten till en viskning när han står redo att avlägga en stor hemlis:
– Jag tycker det är roligare att skruva än att spela. Faktiskt. Det kittlar mera.
Och underlag att skruva i tycks outsinligt. För drygt ett decennium sedan släppte nämligen Henrik loss samlarådran i otyglad galopp.
Via nätet samlade han först kontakter världen över, vänner, likasinnade. Han loggade sig igenom marknadens auktionssajter och trummade hem mängder av fynd.
Allt staplades i bostaden och lyckan, inte minst för sambon Maria, blev när Henrik fick tag på den väl tilltagna källarlokalen som snabbt förvandlades till samlarnäste och replokal i dubbel bemärkelse.
Skitfrän look
Som trumsamlare är 38-årige Seeman världskändis inom en begränsad smal krets.
– Jag har skaffat prylar överallt ifrån, säger han och räknar upp affärsbekanta från Usa, Kanada och Australien, Japan, Italien, Tyskland, Spanien och några till.
– Lite nörd är man nog, men i positiv mening. Jag kan anstränga mig enormt för att skaffa rätt saker och i mina ögon gäller bara orginal. Helst 60-70-talet med mycket vintage.
– Det gjordes coolare grejer förr. Prylarna hade skitfrän look och speciellt sound. Trummorna byggdes utan större profittänk.
Militärt ursprung
Enligt Seeman härrör trummans ursprung från militära förgreningar, från parader, högtider och krigsskådeplatser.
I början av 1900-talet utvecklades trummorna till takthållare i den tidens musikstilar.
Rock´n rollen lade grunden för en nyrenässans och när Ringo Starr började hamra på ett Ludwig-set växte efterfrågan till orkan.
– Alla skulle ha ett Ludwig. Fabriken hade ingen chans att hålla jämna steg med köparna.
Nostalgisk puls
I dag är gamla Ludwig lite av Rolls-Royce som begrepp, skitcoola liksom.
– Jag äger tre kompletta set och 20 olika Ludwig-virveltrummor, allt som getts ut utom ett exemplar, säger Henrik lite grabbmalligt.
Ringo, Charlie Watts, John Bohnam från Led Zeppelin och Deep Purples slagfärdige Ian Paice skulle nog bibringas en lätt nostalgisk puls om de tog klivet ner i källaren.
Garanterat likaså Ian Haugland från Europe, en som samlar-Henrik mött personligen bakom trumvirvlarna.
Över 100 000 kr
Källaren rymmer ytterligare en hoper slagtyngda guldägg.
Till exempel ett kopparplätterat Sonor Hilite-set, tyskt, som kostade över 100 000 kronor när det angjorde marknaden i början av 90-talet.
– Genom tur och kontakter kom jag över det för en spottstyver. Det är knappast värt några jättepengar i dag men för mig betingar det ett stort emotionellt värde, säger Henrik.
Från en skola i Piteå fick han för några år sedan köpa ett utgånget Hollywood-set med åtskilliga skönhetsfläckar.
– Nu är det restaurerat till tipp-topp orginal. Sista pusselbiten var en specialskruv som jag rekvirerade från Kanada för en summa jag inte vågar yppa för husfridens skull.
Reservdelslager
I takt med inflödet av trummor har även reservdelslagret matats på till rätt ansenliga mängder.
– Här finns det mesta. Det är en skatt, en guldgruva att ösa ur. Men man måste nog vara lite speciell för att uppskatta prylberget, konstaterar Henrik Seeman och rättar till baspedalen till ett stilfullt Pearl-set som tagit plats bland ett gäng pukor i trumslagarpojkens slagfärdiga källarmuseum.