Hela höstterminen har Strömbackaskolans dans- elever i årskurs två och tre, arbetat med danslärarstudenterna som går fjärde respektive femte året vid Luleå tekniska universitets campus i Piteå. Resultatet är två föreställningar som hade urpremiär i Stora danssalen igår, inför föräldrar och andra inbjudna, till nyskriven musik av Daniel Schwartz (bilden).
I december blir det offentlig julföreställning, då ljussatt.
Att urpremiären skedde på FN-dagen ser ut som en tanke. Det nationella institutet Dans i skolan, där Cecilia Björklund Dahlgren är verksamhetschef, verkar för att alla ska ha tillgång till dans som uttrycksmedel i skolan. I den andan är nästa mål som universitetet siktar på, en utbildning för danslärare som vill profilera sig mot förskolan.
– Förhoppningsvis kan den starta 2016. Det är viktigt att dans förs in som en naturlig del även i små barns vardag, så att till exempel också killar som gillar att dansa känner att det är okej att fortsätta med det när de blir äldre, sa hon.
Studier i verkligheten
I Piteå har gymnasieskolans dansprogram funnits i tio år, lika länge som danslärarutbildningen på universitetet.
– Vi har elever från hela länet och går rakt emot trenden att många skolor har haft svårt med elevunderlag till de estetiska ämnena. Vi har aldrig haft så många sökande som i år och nu har vi totalt 22 elever. Dans kan bli en resurs för gymnasieskolan, sa Maria Danell, ämneslärare i dans på Strömbacka.
Hon och hennes kollega Johanna Hennix är överens om att i ämnet dansgestaltning finns ett stort behov av att få ta del av den konstnärliga kompetens som universitetet kan erbjuda.
Lika entusiastiska över samarbetet är Caroline Gustafson-Asp och Emelie Königsson som nu går danslärarutbildningens femte och sista år. De båda, respektive fyra danslärarstudenter som går fjärde året, har koreograferat var sitt av de två dansverk som ingår i föreställningen.
– Att få möta engagerade gymnasieelever med öppna sinnen som en del i vår utbildning har varit superroligt. Det här är på riktigt och nu har vi visat att vi kan samarbeta precis som vi ska göra i yrkeslivet.
–Att gå en utbildning som vilar på en verklig grund är inspirerande, sa Caroline Gustafson-Asp.
Dansen som språk
Vid den stora nationella biennalen i Piteå, Dans i skolan för alla, framhävdes att kunskap om hur konstnärliga processer ska bedömas är viktigt för alla parter: Elever, lärare, rektorer, forskare, danskonstnärer, beslutsfattare och näringsliv. Nu, två veckor senare, presenterar lärosätena hur den teorin kan se ut när den omsätts i praktik.
– I det sceniska arbetet har vi fokuserat på elevernas identitet, platsen de bor på, och hur man kan använda dansen som språk för att berätta om det, sa Caroline Gustafson-Asp.
Sex gymnasieelever från årskurs två dansade ”femmornas” koreografi, som inspirerats av den norrbottniska naturen och kvinnor som vågar vara svaga för att kunna vara starka.
– Det gick alldeles för snabbt att bara göra en enda föreställning, så vi ser fram emot att dansa den i december också. Annars skulle det kännas tomt nu, sa Jenny Nilsson efteråt.
– Vi har haft roligt och jag tycker att vi i klassen har kommit närmare varandra som grupp av att jobba med det här, sa Felicia Hofslagare.
Jazmine Murphy håller med om att gestaltningslektionerna har varit givande:
– Jättekul att få göra något annorlunda. Det har varit intressant och uppfriskande med nya lärare och nytt material också.