Skilsmässan som befrielse
Föreställning: Rut och RagnarManus: Kristina LugnRegi: Karin EnbergScenografi: Helena WeegarMedverkande: Margareta Niss och Gunnar EklundLängd: En timmePlats: KrokodilPublik: Cirka 30 personerE Teater
I pjäsen "Rut och Ragnar" av Kristina Lugn får publiken möta två helt vanliga människor i ett helt vanligt uppbrott. Eller så vanligt är det inte.
Det äkta paret välkomnar skilsmässan och planerar en skilsmässoceremoni. Mannen ska hitta en worst man istället för en best man, de planerar att åka på svekmånad istället för på smekmånad och mitt i alltihop pågår bouppdelningen. Saker ska fördelas och även om uppdelningen får dem att bråka är de ouppklarade känslorna själva spänningen i pjäsen.
"Vill du skilja dig från mig?" är den inledande frågan och hela manuset bygger på Kristina Lugns språkliga underfundighet och finess. Prosan är berättande och rak och liknelserna är poetiska och tydliga.
Rut och Ragnar blickar tillbaka på sina 33 år. Pjäsen har ett antal stunder av klimax, bland annat när Ragnar hotar att klyva en stol med sågen. En annan dråplig situation är bråket över ett gökur som slutar i att Ragnar tar uret och Rut göken. En pullover leder också till ett praktgräl. Alla konfrontationer är korta men kärnfulla.
Annars består pjäsen främst av tillbakablickar. Karaktärerna driver med varandra och även om jag känner att skådespelarna är inne i sina roller lyfter inte pjäsen. Jag sitter hela tiden och väntar på lyftet, stunden när taket lyfter. Det balanserade språket kan ha något att göra med att jag upplever pjäsen återhållsam. Det blir lite för tillrättalagt ibland.
Riktigt bra blir det när Rut drar på sig sin gamla brudklänning och svär sig fri från förhållandet. De är båda riktigt trötta på varandra, men samtidigt kan deras kärlek anas. Någon djupare förklaring till uppbrottet än att paret nött sönder varandra ges aldrig. Ragnar liknar sin situation med en rovfågel som äntligen ska släppas fri från sin bur.
"Rut och Ragnar" är en underhållande pjäs. Bra spelad, kanske inte på ett djupsinnigt sätt, men underfundigt och med många härliga gester. Skådespelarna utstrålar en äkta parkänsla och gör tragedin med att skilja sig till ett rent nöje.
Så jobbar vi med nyheter