När konstnären Greta Sandberg (1909-2004) ställde ut sina berömda broderier i Konstens hus i Luleå samma år som hon dog, hade Victoria Andersson nyligen flyttat till Luleå och börjat brodera.
Utställningen blev avgörande för att hon skulle fortsätta med det:
- Jag vacklade och funderade mycket på vad jag hade påbörjat, för det fanns ingen status i konstbroderi. Greta Sandberg inspirerade mig och gav mig styrka att fortsätta. Att se hennes konst blev som en aha-upplevelse, säger Victoria Andersson.
Hon är perfektionist i sitt skapande och försöker driva denna egenskap så långt hon kan.
- Det beror nog på att det inte alls motsvarar hur jag är i mitt övriga liv, så det känns skönt att ha kontroll någonstans.
Skapar serier
I likhet med Greta Sandberg använder Victoria Andersson oftast vanlig sytråd för att få fram motiven - svart tråd på vit bomullsväv. Rött använder hon också flitigt, antingen ensamt eller ihop med svart mot den vita duken. Bildspråket skiljer, Victoria Anderssons är mera direkt.
- Allt som jag är uppvuxen med intresserar mig. Jag brukar alltid återvända till någon slags hemmaplan och skapa olika serier med teman som har med naturen och människorna att göra.
Det kan vara jakthundar, ishockey, naturfenomen som snöhögar på våren, jägare, eller tallar. Men jag varken jagar eller spelar hockey själv.
- När jag tänker efter har jag faktiskt ingen hobby. Men jag drömmer om att lära mig smida knivar i trä eller ben. Det är en fix idé jag fått, varför vet jag inte.
Begränsat färgval
Att sätta igång och jobba med broderi är enkelt jämfört med att måla, tycker Victoria Andersson. För det mesta håller hon till ateljén på Kronan i Luleå.
-Men om jag ligger efter i planeringen blir det köksbordet hemma. Det händer oftare nu när formaten blivit större, säger Victoria Andersson.
Hon beskriver entusiastiskt sin färglåda, med trådar i alla kulörer:
- Just innan jag börjar ser jag på färgerna i lådan och tänker "å vad härligt".
-Ändå blir det inte att jag använder mer än svart och rött.
För det mesta står Veronica Andersson och arbetar, med tyget upprullat på en ställning.
- Emellanåt kan jag sitta. Jag hamnar i ett tillstånd och befinner mig längre tid i själva görandet än om jag tecknar till exempel. Eftersom jag är lite långsam i att formulera det jag håller på med, tycker jag det är skönt att göra något i kontrast till det höga tempo som råder överallt omkring oss.
Föregångare
När bilden är klar spänns den över en ram med ett annat mönstrat tyg under det vita.
- Jag använder gamla gardiner och annat jag hittar. Mönstret lyser igenom lite och skapar rum i bilden.
För tre år sedan var Victoria Anderssons konstbroderi representerat på Liljevalchs vårsalong och då var hon ensam bland utställarna om tekniken.
- Därför känns det extra roligt att broderiet slagit igenom på Liljevalchs i år. Jag känner mig lite som en föregångare, säger Veronica Andersson.
Hon har vernissage i Piteå konsthall på Stadsbiblioteket idag. Arrangör för utställningen är Piteå konstförening.
Veronica Andersson är uppvuxen i Kiruna, där hon föddes 1971. Hon gick ut Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg 2003 och flyttade sedan till Luleå.
Hon ställer ut flitigt i hela landet och har även ställt ut i Norge och Tyskland, men har aldrig tidigare visat sin konst i Piteå.