Under uppväxten fick hon höra mycket rock via sin pappa, band som Kiss, Judas Priest och Metallica.
– När jag var elva snurrade Queens musik väldigt mycket i min cd-spelare. Jag blev väldigt begeistrad när jag såg filmen ”Bohemian rhapsody”. Kanske var Queen ändå en stor influens. De sådde ett frö som sedan eskalerade, berättar Simone Stålnacke när PT träffar henne i Piteå.
.
Redan på mellanstadiet spelade Simone Stålnacke i sitt första band.
– Många barn tänker att de ska bli brandman, rockstjärna, astronaut ... Det var någonting jag bara fick för mig; ”jag ska bli rockstjärna”. Det sitter kvar än i dag.
– Jag tror att det var drömmen om att flytta till ett annat land. Hollywood, fame and fortune. Nu, 15 år senare vill jag fortfarande bli rockstjärna, men det är inte berömmelsen som lockar. Det är att det är så roligt att skriva musik. Det sätter ord på känslor man inte kan beskriva. Man kan uttrycka sig så mycket. Sedan är det fantastiskt roligt att spela live. Kan man leva på det är det en superbonus.
Vad gör musiken för dig?
– Det beror på känslan. Man kan bli glad när man lyssnar på festmusik; ”yeah nu kör vi” – att man blir peppad. Sedan kan musik vara väldigt läkande om man har en jobbig period. Jag lyssnar både på texten och musiken. Riktigt duktiga musiker skriver musiken så att den framhäver en känsla. Lyssnar jag på en text kan jag känna ”jag är inte ensam om det här”. Att vara olyckligt kär, till exempel. Alla har varit där.
– När jag skriver musik tillsammans med de andra i bandet blir det min terapi. Mår man dåligt kanske man skriver en låt om det. Det blir en bearbetningsprocess.
.
2014 var det en kompis som lärde henne en del grunder inom den hårdare genren, någonting hon är väldigt tacksam för i dag. 2015 gick hon med i ett metalcore-band i Luleå och 2016 var hon med om att starta First Revival.
Vad gillar du med den här typen av musik?
– Jag tror att hårdrocken sitter kvar sedan barnsben. Det kanske låter töntigt, men jag har alltid sagt att jag vill spela arg musik för att jag känner mig arg (skratt). Det är så mycket attityd. Det är naturligt för mig att lyssna på sån musik. Jag kan inte se mig själv i ett popband. Visst, det är utvecklande att spela i andra genrer, men det är i hårdrocken jag hör hemma.
.
Hon gillar 80-talsbanden, men det är modern metal som tilltalar henne mest. Breaking Benjamin till exempel.
– Jag hade en dålig period i livet och deras musik hjälpte mig igenom det. Sedan tycker jag om Five Finger Death Punch, men de har blivit en grej kring dem på internet. Nämner man att man gillar dem får man höra ”det är inte ens musik”, men de är mina husgudar. Konserten jag såg med dem 2014 var världens bästa. Jag var i ”mosh piten” och härjade.
.
First Revival är ett Luleåbaserat band, men medlemmarna kommer från olika platser i länet.
– Vi har samma humor. Vi skrattar och har roligt, men vet när vi ska vara allvarliga. Personkemin är viktig. Vi skulle inte vara någonting utan varandra. Det bara funkar.
– Jag tror att man ska tänka som att man är en familj. Ska man ut och turnera kommer man att leva tätt inpå varandra.
Känner du att ni bakar ihop er när ni är ute och spelar?
– Lite grann. Man växer ihop för varje resa. Det är en fin känsla.
.
Främst är det sångaren Hasse Johansson och den andra gitarristen, Isac Lundqvist, som skriver musiken. Simone Stålnacke kommer upp med något riff och någon enstaka textrad och sedan skriver sångaren Hasse Johansson om texten.
– Det blir bättre och lättare för honom att sjunga. Han är väldigt duktig på att skriva texter. Nu har jag börjat involvera mig lite mer i låtskrivandet.
Simone gjorde huvudriffet till högaktuella låten ”Descent”.
– Det var det första jag gjorde till det här bandet. Det känns stort för mig.
Singeln/videon släpptes på själva julafton som en julklapp till fans och följare. Videon är inspelad i Boden och har en viss stämning.
– Vi skriver mycket om psykisk ohälsa och såna grejer – och själva texten handlar om att bli galen av sina tankar och inre demoner och försöka fly från dem.
– Vi vill att folk ska kunna relatera till våra låtar, känna samhörighet och kanske få hjälp, känna att ”Jag är inte ensam. Det är fler som har det så här”. När man mår dåligt kan man känna sig ensammast i hela världen.
.
First Revival har spelat live 30-talet gånger. Miniturnén till Stockholm i somras gav mersmak. En ego-boost för bandet som Simone uttrycker det.
– Det var väldigt givande. På Medusa, ett av spelställena, var det som om folk kommit i enkom för att se oss. Stämningen var jättebra, vi fick göra extranummer och skriva autografer. Samma sak på Copperfield. Folk tog bilder, köpte merchandise och berömde oss.
.
Simone Stålnacke är ingen person som känner att hon måste synas, men samtidigt är hon välformulerad och full av åsikter. Hon står inte på scenen för att vara någonting att titta på. Hon gör det för att tillföra någonting.
– Många påstår att hårdrocken är grabbig, men jag vet inte. Jag tycker att det är en bra miljö. Alla är så snälla. Jag har inte upplevt sexism, att någon har sett snett på mig för att jag är tjej. Men när vi var i Stockholm fick jag höra ”Fan vad du är snygg! Ja, du är bra också”. ”Jaha”, tänker jag. ”Är det utseendet i första hand?”
Hon vill att hårdrocken ska få mer medialt utrymme och inte minst vill hon se fler tjejer hänga på sig gitarrer och sätta sig bakom trummorna.
– I mångt och mycket känner jag mig ganska ensam här uppe i min genre. Det är tråkigt att så få håller på. Samtidigt kan man inte tvinga någon att hålla på med musik.
– En på ett studieförbund sa att jag är en förebild för unga tjejer. Det kändes jättebra. Jag vill gärna bli det, inte för bekräftelsen, men det är så mycket tal om jämställdhet och att man behöver någon att kunna relatera till. Många killar har sina gitarridoler, men det finns inte så många tjejer. Det hade varit fint om jag kunde inspirera någon till att börja spela gitarr eller bas.
Du vill se fler tjejer som spelar?
– Jag vill inte vara ensam längre. Fler tjejer inom hårdrocken hade varit trevligt.
First Revival, som håller på och spelar in sitt första album, haft några medlemsbyten och nu börjar de hitta rätt, menar Simone.
– Vi har gått åt ett skitigare sound med inspiration från bland annat Motörhead och Black Sabbath, lite mer tunggung. Nu är det heavy metal.
Vad vill ni göra framöver?
– Förutom albumet och livespelningar har vi en till musikvideo planerad. Om allt går enligt planerna åker vi på en Europaturné 2020. Det beror på hur ekonomin och tiden ser ut. Under tiden skriver vi nytt och släpper singlar då och då.