Serier, surrealism, samtid näring till Joakims konst

FOAJeKONSTNÄR. För cirka 30 år sedan stod bandet som Joakim Hansen spelade keyboard i, på gränsen till att bli helproffs. Då valde månadens foajekonstnär, född, uppvuxen och bosatt i Stockholm, att försörja sig på konsten istället för musiken. I kväll kommer han till Piteå-Tidningen och berättar om sitt måleri.

Piteå2006-04-10 00:00
Att Joakim Hansen ställer ut i PT:s foaje, hänger ihop med en rad sammanträffanden, som förra månadens konstnärsprofil är upphov till.

De båda är kollegor i Enskede Gård ateljeförening, där Joakim Hansen har sin arbetsplats.

- Det mesta jag visar i Piteå har åkt vidare från en utställning i Kramfors. Men jag försöker alltid att ha med något nytt så en del kommer direkt från ateljen i Stockholm, säger han.

Etablerat namn i Paris

Joakim Hansen ställer oftare ut i Frankrike än i Sverige. I Paris har det blivit minst två gånger per år de senaste sju åren, också det något som Erling Johansson inspirerat till. Nästa år väntar även en separatutställning i Bryssel.

- När jag deltog på stora Höstsalongen i Paris 1998, hade jag tur. Min målning "Babels torn" hamnade på omslaget till en fransk konsttidskrift, säger han och låter fortfarande förvånad över hur lätt det gick att etablera sig internationellt.

Serier och renässans

Tintin och andra seriefigurer har influerat hans teckningar och målningar sedan han var liten, liksom Picasso och italienska renässansmålare. Tekniken är en blandning av olja och akryl och färgskalan företrädesvis av det intensiva slaget. Formaten växlar, någon gräns därvidlag tycks inte finnas.

- Jag är född -53 och serier blev populära på 50-talet. Efter min konstutbildning började jag få beställningar på affischer till olika popband, LP-omslag, rockfestivaler och boutiquer.

Bland annat gjorde Joakim Hansen ett LP-konvolut till Rolf Wikströms Bluesband. Men nobbade Magnus Uggla, som ville ha ett till sin första skiva.

- Han var pop och själv spelade jag i ett rytmiskt jazzrockband. Det gick inte ihop. Så här i efterhand kan jag förstås tycka att det hade varit kul om jag sagt ja istället.

Med tiden har han ägnat sig allt mer åt sin egen konst, men vissa uppdrag som han åtagit sig är monumentala. Han har gjort väggmålningar, designat hus och fasader och skapat scenografier (Cullbergbaletten, Roxette och Jonas Åkerlund.

- På Gröna Lund har jag två månaders pyssel varje vår för att husen jag designat ska hållas fräscha. Det är rejäla byggnader som påverkar hela platsen. Varje gång jag är där och ser att jag skapat en atmosfär som stimulerar många människor känns det speciellt.

Joakim Hansen är med i en konstgrupp som kallar sig 4X: Fyra konstnärer målar föreställande med drag av en överdriven verklighet och visioner.

- Vi gör ingen flyktkonst, den har med samtiden att göra. Att hitta ett ord har varit svårt, men i USA kallas det popsurrealism.

Rapporterande konst

Musiken har gett honom många teman till bilderna. Han tar också upp världsläget. Människornas vilja att undersöka naturen och kontrollera den intresserar lika mycket som den våldsamma sidan. Resultatet blir ofta en slags rapportering, med illustrationer istället för ord eller fotografier.

- Måleri är som musik, ett urgammalt naturligt sätt att uttrycka sig. Det är inte bara installationer publiken vill ha. Folk tycker om att se stillbilder som ger tid att känna efter, i motsats till rörliga bilder som bara flimrar förbi. Jag är glad över att få vara med nu när måleriet har kommit tillbaka som en stor våg.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!