Skratten ljuder i takt med musiken under torsdagsmorgonen när Bo Selinder och Andreas Eriksson, två femtedelar av bandet Bo Selinder & Bältornas män, underhåller på festivalveckans första frukostspelning av tre, på Pensionatets fik. Det inledande stycket ”Bertil har gjort det igen” handlar om vaktmästaren Bertil, som inget hellre vill än att "bada i strålkastarljus och slippa jobba som vaktis i ett servicehus".
– Det här var en del av musikalen ”De kommunalanställda”. På franska heter den ”Les Miserables”, säger Bo Selinder och möts av fniss från tjugotalet frukostgäster samlade i den lilla trädgården på Norrmalm.
Bosse-nova
Född och uppvuxen i Luleå och tidigare student på Musikhögskolan i Piteå, har Bo Selinder i sju års tid spelat skojfriska låttexter och trallvänliga melodier med Bo Selinder & Bältornas Män. Musikstilen på visorna varierar från salsa och umpa umpa till soul och blues. Bosse-nova är ytterligare en genre som presenteras under konserten.
– Vi kallade musiken för Povel Ramel-jazz från början, men då trodde folk att vi skulle spela covers, så de blev besvikna när de inte kände igen låtarna, förklarar Bo Selinder.
Povel Ramelskt
Att underhållaren, revy- och krogshowsmusikern Ramel är en förebild märks i både musik och framförande. Han har varit en förebild under en lång tid.
– Mitt första offentliga uppträdande, som fem eller sex år gammal, var med Povel Ramels låt "Tjo vad de' va' livat i holken".
En stark ovilja att driva med nutida händelser och kändisar är en av de gemensamma dragen mellan de två, berättar Selinder.
– Jag har aldrig roats av att skriva om aktuella nyheter, utan vill vara mer allmänmänsklig i mina texter.
Unikt
Andra inspirationskällor är Galenskaparna och Robert Broberg. Men Selinders musik och texter är unika och personliga. Allt från vardagsbetraktelsen ”Långsamma timmar” som handlar om att vara uttråkad, till fantasier och berättelser som handlar om att på spanskt vis uppvakta "Senorita Ulla-Britta" och att stämma träff på ”Fel fik i Rättvik”, en stad Selinder själv aldrig har satt foten i, målas upp med gitarrspel och sång under den 45 minuter långa konserten. På Selinders hemsida uppges favoritämnena vara gamla gubbar, djur, grönsaker eller döden.
– Ibland är det väldigt konkret var inspirationen kommer ifrån. Som när jag såg en tjej på stan som var helt klädd i vitt, men hade helgröna strumpor, då skrev jag om det. Ibland är det bara en melodi som dyker upp och som jag skriver texten till.
Mer än skratt
Men även om det är mycket humor i såväl musik som i framförande, så handlar det om mer än att bara få folk att skratta, förklarar Selinder.
– Det var någon vis som sa: "Risken med humor är att folk tror att man skämtar". Men jag vill också att musiken ska förmedla känsla. Av melankoli eller vemod till exempel, som humorn ska kontrastera mot så att det blir som en palett.
0911–645 00