Ovanligt är också det samarbete som kommit till stånd tack vare Rascherkvartettens stora nätverk av orkestrar som gärna samarbetar och finansierar beställningsverk åt den. Den här gången har tre kammarorkestrar gemensamt gett Sally Beamish i uppdrag att komponera en passande konsert: Skottlands, Stuttgarts och Norrbottens.
Den sistnämnda samarbetar dessutom med nio musiker från Landsdelsmusikerordningen, som förutom utgör orkesterns norska inslag i turnen tillsammans med den frilansande basisten Knut Erik Sundquist. Festspillene i Nordnorge, Musikk i Troms och Musikk i Finnmark är Norrbottensmusikens medproducenter och på söndag går turnen till Nordlysfestivalen.
- Det händer inte ofta att en cd-inspelning är beställd innan man börjar skriva musiken, men så var det nu. Mina inspirationskällor har varit Rascherkvartettens sätt att spela och Brandenburgkonserterna av Bach, säger hon.
- I den andra av de tre satserna finns också ornament från traditionell skotsk musik och från barocken, tillägger Londonbon som bosatt sig i Skottland med man och tre barn.
- Fast de där barocka och skotska influenserna märker man inte om man inte fått det förklarat, tycker Bruce Weinberger.
- Sigurd Raschèr förändrade mitt liv. Han lärde mig inte bara att spela sax, utan allt om livet. När vi turnerade visade han oss orkestermedlemmar så mycket europeisk kultur att det inte alls var svårt för mig att flytta till Schweiz, säger Bruce Weinberger som fortfarande är bosatt där med sin schweiziska fru.
Han gillar orkesterns utveckling och ler nöjt när Sally Beamish beskriver dess musikalitet som "en komplett familj" - en tät om än inte helt perfekt enhet, med påtagliga individuella känslor. Till viss del är det själva instrumentens förtjänst, förklarar han:
- Våra instrument är byggda i en akustisk form som är ursprungligare än den moderna. Det ger ljudet ett både mer homogent och mer tänjbart färgspektrum. Vi vill uppnå stråkarnas flexiblitet i kombination med brassens mäktiga ton.
- Efter en workshop med Sigurd Rascher valde jag väg, men jag gillar fortfarande jazz och gissar att 80 procent av min skivsamling är jazzmusik, säger han.
Elliot Rileys båda föräldrar är musiker, hans pappa anses vara en av USAs bästa klarinettister.
- Min far spelade sax också och började lära mig det. Jag hade tänkt gå över till klarinett senare, men insåg till slut att jag aldrig ville spela det instrumentet.
De fyra saxofonisterna är bortskämda med verk som skrivs speciellt för deras kvartett, ett erbjudande i veckan är legio och de har uruppfört fler än 300 kompositioner av en mängd tonsättare världen över. Christine Rall säger att Luleåbon och Piteåprofessorn Jan Sandström inte är en av dem, och att de faktiskt hoppas på honom i framtiden.