Hon drar handen över timret och luktar sedan på fingrarna.
- Träet luktar brand, säger hon.
Att stommen i gamla Konsthallens nedre våning är från 1700-talet är något som amatörforskaren Åke Berggren kommit fram till efter att ha gått igenom gamla brandförsäkringshandlingar.
Sara Berg berättar om honom, men framför allt om huset som nu genomgår en större förändring. Hon talar om tillbyggnaden mellan gamla Konsthallen och Krokodil som ett ingrepp, som en kompromiss mellan dem som äger husen och kulturvärden.
Svår balansgång
Gamla Konsthallens fasad har liggande panel på nedervåningen och stående panel på övre plan. Panelen kan liknas vid en dräkt som sekelskiftet 1900 lämnade efter sig. Ena gaveln är blottad och längst under finns den rödfärgade timmerstommen.Sara Berg tycker att alla hus byggda före 1935 på Häggholmen (den ursprungliga stadskärnan) har ett kulturhistoriskt värde, de bidrar till stadsbilden.
- Men det kulturhistoriska värdet är aldrig starkt nog när framtiden och ekonomiska intressen vill förändra.
Samtidigt som Sara Berg tycker det är bra att stadskärnan förändras till handelns fördel, vill hon värna om gamla Konsthallens ursprungliga skick.
- Det är en svår balansgång, men det viktigaste är att husen får användning, säger hon.
Nutida tillägg
Ombyggnationen gör att gamla Konsthallen förlorar i värde ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Det äkta originalet blir manipulerat, om än lätt. Tillbyggnaden som ska gå mellan husen blir i glas.- Det är ett ärligt nutida tillägg. Det kommer synas tydligt vad som är original och vad som är nytillkommet, säger Sara Berg.
Knutlådorna på respektive hus kommer att lämnas orörda och fria. Det ursprungliga är för Sara Berg det mest värdefulla. Att hålla kvar husen i ursprungligt skick tycker hon borde vara stadsbornas intresse. För henne handlar det om att bevara Piteå som trästad.
- Om varje generation tar bort ett trähus och om det fortsätter i samma takt som från 80-talet har vi snart inga trähus kvar i centrala Piteå.