Intervjun med Hans Hansson låg ute på hemsidan för ett journalistiskt projekt som arbetar med att motverka våld mot kvinnor i världen, när Karin Alfredsson igår kväll mötte läsare på ett fullsatt Krokodil. Hon sammanfattade presentationen av sin serie kriminalromaner med läkaren Ellen Elg, genom att visa vad som blivit en naturlig fortsättning på detta engagemang: Projektet Dödsorsak: Kvinna (på engelska Cause of death: Woman) som hon startade tillsammans med fotografen Linda Forsell och Kerstin Weigl, journalist på Aftonbladet.
- Vi åker till tio länder i världen och dokumenterar våldet mot kvinnorna för att skapa förändring. Det är Sveriges kvinnojourers riksförbund som äger projektet och målet är att skapa en internationell hemsida som publiceras på engelska och svenska, sa Karin Alfredsson.
Riktiga rättsfall
I varje land har de tre initiativtagarna letat reda på rättsfall om kvinnor som dött på grund av våld, mot bakgrund av Världsbankens rapport om att våld mot kvinnor och våldtäkt dödar och skadar fler än krig, malaria och trafikolyckor sammanlagt.
- Vi träffar på sådant som är värre än vad vi någonsin kunnat tro, sa Karin Alfredsson och räknade upp flera exempel:
Lagstadgningen om hedersmord i Pakistan, att 90 procent av alla kvinnor i Egypten är könsstympade, att 7000 flickor aborteras varje dag i Indien vilket är en miljon på ett år, eller att 40 procent av alla kvinnor i Sydafrika får räkna med att bli våldtagna. Och så vidare.
- Det som gör att jag orkar fortsätta är alla överlevare, förändrare, bra poliser och fantastiska människor som gör otroliga saker. Jag inbillar mig att vi gör någon sorts nytta. Hans Hansson ser vi som en av förändrarna, det är därför jag intervjuat honom i dag.
Allt viktigt är sant
Karin Alfredsson placerar lika gärna sin serie om Ellen Elg (Damm förlag) i deckarhyllan som i romanhyllan, men föredrar kanske den förstnämnda genren:
- Oddsen är större att en bok får åka med folk på semester om det är en deckare.
Men i Karin Alfredssons böcker har allt hänt på riktigt. Varje bok är försedd med texten "Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga." Längst bak går hon alltid igenom vilka av detaljerna som är påhittade, samt var hon hämtat det sanna stoffet ifrån.
- Det viktigaste i mina böcker är inte att fundera över vem skurken är, jag vill berätta sanna historier. Att huvudpersonen är läkare beror dels på att hon med trovärdighet måste kunna fara runt i världen, dels på att det som drabbar kvinnor alltid hänger ihop med kroppen på något sätt.
Karin Alfredsson har antingen besökt eller bott på de platser hon skildrar och varje bok har ett särskilt tema. I första boken, som utspelar sig i Zambia, handlar det om mödradödlighet. I nästa, om Vietnam, handlar det om prostitution och barnhandel, i Polen om vad den katolska kyrkans syn på aborter leder till, i Indien om könsselektiva aborter, och i boken som utspelar sig i Dubai och Pakistan om hur gästarbetare behandlas, respektive om hedersmord.
Naivitet driver handlingen
Under frågestunden framförde några ur publiken uppfattningen att Ellen Elg är lite väl naiv, vilket Karin Alfredsson höll med om:
- Om hon alltid är förståndig händer ju ingenting.
För övrigt konstaterade hon att det är lika roligt med förarbetet till böckerna som att skriva dem och hon visade också bilder från sina resor till de olika kontinenterna, som exempel på att det hon beskriver i böckerna är verkligt.
Karin Alfredsson är född 1953 i Lycksele där hon också är uppvuxen. Nu bor hon i Stockholm. Hon har bland annat arbetat som chefredaktör för Journalistförbundets tidning, redaktör på
Aktuellt, programledare för Kalla Fakta, programchef på SVT Nord i Umeå, frilansat, samt utbildat andra journalister.
Karin Alfredssons första bok "Den man älskar agar man" utgavs 1979 och är en debattbok om våld mot kvinnor, ett ämne som fortfarande engagerar henne. 2006 debuterade hon som romanförfattare med "80 grader från Varmvattnet" som hon fick Svenska Deckarakademins debutantpris för. Den femte boken i serien "Pojken i hiss 54" är nominerad till priset för 2011 års bästa svenska kriminalroman.