Det var första tillfället när sångerna framfördes så och det är den versionen som nu ljuder på fem orter i länet med början i Kiruna i kväll och avslutning i Piteå på söndag.
- När jag var ung såg jag inte alls storheten i de här sångerna. Nu förvånas jag över deras komplexitet varje gång jag sjunger dem.
- Allan Pettersson tar upp de största frågorna av alla, om livet och döden, men gör det så vardagligt nära att det känns som att åka hiss mellan avgrunden och universum, säger Olle Persson.
De betonar att sångerna skrevs under kriget och att Allan Pettersson var en av de första att våga presentera Gud som allmänmänsklig, i motsats till den så länge förhärskande domedagsideologin.
- I musikens enkla klaverutdrag kan man tydligt se att den, med mycket små medel, förflyttar sig mellan svensk folkviseton, tysk liedtradition, fransk chanson och frikyrkornas strängmusik.
- Jag tror han bearbetade både sitt konstnärskap och sin barndom med dessa sånger, för Allan Pettersson var en bitter man som fick sitt genombrott sent och de här sångerna upptäcktes inte förrän på 60-talet, säger Petter Sundkvist.
- Stycket är krävande för orkestern, men roligt för publiken att lyssna på. Afrikansk musik bygger mycket på rytmer, alla ljud och oljud är välkomna medan klanger och melodier kommer i andra hand. Det ska bli roligt att presentera Pär Lindgrens musik för norrbottningarna, det är på tiden, säger Petter Sundkvist.
- Den sista bastionen av orkestrar med enbart manliga musiker har fallit, ibland har det känts som om det bara är vi och Berlinerfilharmonikerna kvar. Under flera år har vi försökt få in kvinnor i orkestern utan att lyckas, men nu har det lossnat. Naturligtvis ska vi fortsätta att jobba med den inriktningen, vi har ju alltid ett visst antal gäster med, säger Petter Sundkvist.
Olle Persson återkommer till Norrbotten vid finalen av sommarens Festspel i Pite Älvdal, då tillsammans med Stockholms läns blåsarsymfoniker och Christian Lindberg.