Samlingar av skuggor och ljus

Ann-Kristin Gustavsson och Kerstin Hedström brukar hålla föredrag tillsammans, men de har aldrig gjort gemensam sak i en utställning tidigare. I Piteå Konsthall håller de sitt föredrag om att skapa med ljuset som material - och om ljuset i materialet - 11 mars, under rubriken "Ljus och reflektioner".
Drömde först
Kerstin Hedström är från Harads och utbildade sig i grafisk form och illustration vid Berghs i Stockholm.
- När jag gått ut därifrån insåg jag att illustrationer inte var något för mig, så jag gick en fotoskola också och diverse teknikkurser. Mycket av det jag kan nu har jag lärt mig själv genom att testa och testa, säger hon och berättar att hon började med att måla.
- Bilderna blev som skulpturala objekt jag drömde om att utföra, men jag visste inte hur. Det var en process som hela tiden fanns inom mig och en dag började jag väl bara skulptera. Jag kan inte säga hur det gick till eller när det var.
- Jag vet bara att för mig tar allt mer tid än för de flesta. Det gäller inte bara i konsten utan precis allt, säger Kerstin Hedström.
Samlar på allt
Hon kommer till Piteå direkt från en utställning vid Galleri Alva i Umeå och i april-maj ska hon ställa ut i Estland.
- Det känns som om det är lite för tätt med utställningar nu. Alla grejer jag visar i Piteå utom en var med i Umeå och så har jag tagit med mig två nya från Luleå. Det tar jättelång tid för mig att göra en skulptur, säger Kerstin Hedström och låter i den stunden som om hon längtar oerhört mycket till Kulturakuten i Luleå där hon har sin ateljé.
Där och "överallt" har hon allt sitt insamlade material. Ibland samlar hon särskilda saker för att hon vet vad hon vill göra med dem, ibland samlar hon bara för att hon tycker att materialet är intressant.
- En gång besökte jag en knappfabrik i Tjeckien och då fick jag en påse med felgjorda knappar. Det tog tio år innan jag gjorde något av de där knapparna, säger hon som för att understryka vikten av tålamod i sparandet.
Rensar ibland
Den givna följdfrågan är förstås hur det går ihop att försörja sig som konstnär när man arbetar så långsamt. En fråga som Kerstin Hedström ofta ombetts besvara.
- Jag försöker ha låga utgifter, men trots att jag enbart arbetar med återvinning kan kostnaderna bli ganska höga eftersom jag alltid testar mig fram. Jag är extremt noggrann och köper alltid flera olika lim, vajerlås, linor och belysningsattiraljer, eller vad det nu är jag behöver, varje gång jag ska montera ihop en skulptur.
- Det som blir över är det inte säkert att jag använder senare heller, men jag sparar det. Jag har till exempel plockat bort socklarna under köksskåpen för att kunna förvara saker där. Oftast vet jag vad jag har, men kommer inte ihåg var eller om jag rensat bort det. Ibland måste jag ju faktiskt rensa.
Trångt i ateljén
En annan avigsida med Kerstin Hedströms konstnärliga metoder och uttryck, är att hon oftast inte ser verken färdigmonterade förrän i utställningslokalen.
- Antingen är mina skulpturer eller installationer för omfångsrika till ytan, eller så räcker inte takhöjden i ateljén till så att jag kan ställa upp dem. Det är trångt, men jag har inte råd med något större.
I Piteå konsthall visar hon exempelvis "Vision" - en upplevelseinstallation som skulle kunna växa hur mycket som helst. Den möjliga storleken beror på hur många förminskande respektive förstorande glasögonlinser från uttjänta bågar hon kan samla på sig.
- Jag får hämta material från optikerutbildare och tillverkare i hela landet.
Kerstin Hedströms ljusskulpturer av trafikljus och cylindrar från gammalmodiga kopieringsmaskiner är svårare att bygga vidare på.
- Just de här cylindrarna finns inte längre att hitta. De har vackra färger, jag har inte målat dem. Jag är intresserad av sådant som inte syns och de här har ju varit inbyggda i apparaterna.
En skulptur som definitivt är färdig är en stor rund skapelse som känns märkligt bekant. Hon har gjort ett stiliserat timglas av cd- och vinylskivor.
- Tidigare kom den symbolen för att vänta alltid fram på Macintosh-datorerna.
- Ett tag tittade jag på hur den snurrade så ofta att hela mitt liv kändes som om jag väntade på något. Det jag väntade på har fortfarande inte kommit, säger hon och låter inte särskilt ledsen över det.
Å andra sidan är hon ju expert på att vänta.

Samlingar av skuggor och ljus

Långsam konst kallar Kerstin Hedström sina skulpturer och installationer av återvunna ting. I likhet med kollegan Ann-Kristin Gustavsson intresserar hon sig för mörker, ljus och optiska effekter. De båda Luleborna har en gemensam utställning i Piteå konsthall under mars månad.