- Under 90-talet arbetade jag tillsammans med det marina forskningscentret i Umeå och tecknade bland annat från mikroskop. Det var då jag av en slump upptäckte hur vackert simporna rör sig med sina änglalika fenor.
De 13 målningar och den skulptur han visar hos Piteå-Tidningen, är alla nya verk på samma tema. Ola Taube har inga lager av målningar hemma, dels för att han inte tillhör de mest produktiva och dels för att det han får fram brukar placeras hos andra som gillar hans konst.
Verkligheten
Tidigare när Ola Taube målat sina älskade simpor, har han koncentrerat sig på deras förmåga att ändra färg, speciellt i buken. Den här gången är det mera rörelserna han fångat.- Jag har enbart försökt hålla mig till verkligheten för att visa hur graciöst simporna simmar. Allt i akvarell, fiskar måste naturligtvis vara i vattenfärg!
Han är medveten om att fiskare hatat simpor i alla tider och att de av en stor majoritet människor anses vara gräsligt fula fiskar. Många har dessutom knäckt rygg.
- De 14 arter simpor vi har i Bottenviken har kommit hit från saltare vatten. Anpassningen till det bräckta har skett med svårighet, det är därför många simpor är krokiga.
Simpsoppa
Ola Taube vet tydligen allt som är värt att veta om simpor. Att de går att äta till exempel, trots att de mest består av huvud.- De är släkt med västkustens ulk. Man kan göra soppa och stuvning, men jag tycker för mycket om dem för att kunna äta upp dem.
- För mig är simporna heliga, men tyvärr betraktas de som ogräsfisk. De som tycker de är fula har bara sett dem döda i noten, inte levande i vattnet.
Ola Taube påpekar också att Bottenvikens vatten är ovanligt grumligt. Därför kallar han alla målningarna i utställningen för "Skuggor i humus".
- Humusprodukter är partik- lar från de stora träskmarkerna som alltid grumlar Bottenvikens vatten.
- Det är världens artfattigaste hav, men också individtätast på grund av stimfiskarna, strömmingen och löjan.
Själv fiskar Ola Taube endast när han har gäster som vill göra det, trots att han har sin sommaratelje på en ö i Luleå skärgård.
- Grannen på Brändöskär håller mig med fisk, men han retas också. Han brukar säga sånt som "hälsa till Ola att jag fick 14 änglar i morse", säger Ola Taube och skrattar gott.
Sommaröppet
Under högsommaren har Ola Taube under flera år haft öppet hus i sin sommaratelje, men den gångna sommaren gjorde han ett uppehåll.- Jag var mycket trött för två år sedan när jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår.
- Jag hade varit i Thailand med familjen och vi hann vara där i fyra dagar innan tsunamin kom. Vi klarade oss, men jag for illa av att se travarna med lik.
Skulpterar
Efter fyra-fem månaders vila från allt började han arbeta igen och nästa sommar tänker han åter ha utställning på Brändöskär. Kanske blir det fler skulpturer än vad besökarna vant sig vid. Tidigare har han hållit sig till att måla, men det har blivit ändring på det.- Nu har det gått 17 år sedan jag var på ett kultursymposium i Ungern. Där skulpterade jag, men det är inte förrän nu jag kommit igång, säger Ola Taube.
Härnäst har han fått i uppdrag att göra en skulptur till Malmbergets nya kulsinterverk. Det blir långt ifrån första gången han är offentligt representerad och ett tag var han en flitig utställare på gallerier i Stockholm och Göteborg. Efter snart 30 år som verksam konstnär är han nu mera sparsmakad vad gäller utställningstillfällen.
Det är snart tio år sedan Ola Taube kunde ses i Piteås konsthall senast. Han har också arbetat med musiker på Musikhögskolan över temat "Havets toner", som resulterade i en utställning med teckningar och musik.
Ola Taube föddes i Antnäs 1938 och har gått två år på konstlinjen i Sunderbyn, i övrigt är han självlärd.