Videon är inte längre tillgänglig
PITEÅ
Trots att Richard Praesto egentligen inte gillar tatueringar ska han skaffa en cirkelformad. Den ska se ut som ingraveringen på alviska i Tol k iensagans ring – samma tecken som han försett en av sina gitarrers resonanslock med. När han berättar det skakar han lite på huvudet åt sin entusiasm och småler åt sig själv: "Ja, jag vet att jag är nördig".
Richard Praesto är uppvuxen i Skövde. När han var nio år såg han filmen "Sagan om ringen". Sedan dess har intresset för den värld Tolkien skapade under 14 års tid bara tilltagit, särskilt nu när han har alla böckerna på originalspråket i ett välfyllt köksskåp.
– Jag läser dem på engelska nu och det är som en helt annan berättelse. Mycket bättre! slår han fast och har således ingen som helst lust att läsa den nya svenska översättningen.
– Nej, det skulle inte ge mig något.
Inpassningsskåror
Hela familjen Praesto är intresserad av medeltiden, särskilt mamma Anja har inspirerat Richard Praesto. De brukar göra sällskap till evenem a ng som medeltidsmarknaden p å Go tland och Hova riddarvecka. I kombination med att Richard Praesto "alltid varit den pyssliga i familjen" som han säger, har det bland annat lett till en udda affärsverksamhet i miniformat.
– När jag var yngre byggde jag med kartong. 2001 gjorde jag en skalenlig byggnad som såg ut som fantasyvärlden i figurspelet Warhammer. Min första trägrej gjorde jag väl i slöjden på mellanstadiet. Då blev det Helms klyfta, en av miljöerna i "Sagan om ringen"-filmen.
Pysslet blev mer och mer avancerat med åren. När han tog med sig tunna pinnar till e n medelstidsmarknad för att göra en modell av en trebuché (stenslunga som användes som vapen under medeltiden) på plats, blev intresset större än han räknat med.
– Nu har jag nyss köpt en handöverfräs som sågar ut spåren på pinnarna, för jag fick en beställning på tolv trebuchéer. Jag fogar ihop alla delar genom att passa in dem i varandra, istället för att använda lim. Det är roligt, som ett pussel.
– Att göra skårorna för hand som jag gjorde förut är charmigt men tar lång tid. Nu när jag har en beställning vill jag göra det fort, men det är jobbigt att sälja trebuchéerna eftersom arbetet dem är så personligt.
Lättroad ensamvarg
Nåja, särskilt fort går det ändå inte, för det är precisionsarbetet som gör att det färdiga resultatet fungerar. Jämfört med marknadsmodellen som kastade en och en halv meter, och den efterföljande prototypen av runda blompinnar som blev klar för fem år sedan och kastade fyra meter, har produkten utvecklats.
– Jag märkte att jag kan göra den ännu bättre genom att ändra proportionerna. Nu är slungo r na pricksäkra, de kastar lika långt varje gång – sju meter med samma sten. – De många jacken och lådan där motvikten ska ligga är jobbigast, för de kräver mest precision. Lådan får inte vara för tung, snöret den hänger i inte för långt och så vidare.
Vid sidan av studierna arbetar Richard Praesto på en av stans hamburgerrestauranger, så fritiden är begränsad. Å andra sidan har han allt pyssel lättillgängligt vid ett skrivbord i vardagsrummet. Han bygger också egna verktyg som förenklar arbetet, exempelvis har han gjort en vinkelstock för de olika vinklar han vill såga träbitarnas skåror med.
– Jag är lättroad och gillar att vara ensam, jag sitter hellre här än går ut och är social även om jag alltid är trevlig mot andra människor, beskriver han sig själv.
Skog i närheten
För tre år sedan flyttade Richard Praesto till Piteå tillsammans med Liv Trulsson, som är från Nybro. Hon påbörjar nu sitt fjärde år på musikhögskolans danslärarutbildning.
– Vi har varit ihop i sex år, i början hade vi ett distansförhållande. Hon slutade gymnasiet ett år före mig, men väntade så att vi kunde flytta hit och börja studera vid Luleå tekniska universitet samtidigt.
– Hon är inte det minsta intresserad av medeltiden, hon dansar ju, säger Richard Praesto som om han ser det som den självklaraste sak i världen att något sådant upptar all tid och energi.
Paret har gemensamt intresse bland annat i sina två hundar och är överens om att hyreslägenheten i Piteå är ett riktigt klipp.
– Vi blev glatt överraskade. Att den ligger vid ett skogsparti är toppen, säger Richard Praesto.
Pyssel för alla
Då menar han inte enbart för hundarnas skull. Här går han själv helst barfota för att det är skönt (och ett extra plus är att han samtidigt vill härda fötterna eftersom han tränar kampsport) när han söker material till sina trägubbar. De är ett mindre tålamodskrävande och betydligt enklare pyssel än tr e bucheerna.
– I vintras fick jag en idé som jag tycker är rolig. Jag hittade en träpinne som såg ut som en arm med fingrar och då tänkte jag att det är lätt att göra pinngubbar. De är förstås inspirerade av de levande träden i "Sagan om ringen", säger Richard Praesto och visar en gubbe som är så pass väl avvägd att den kan stå.
Han är i färd med att färdigställa en video som visar hur man går till väga om man själv vill göra en trägubbe.
– Videon är halvt skämtsam, men sådant som kan vara bra att ha tillgång till är lite målarfärg och häftmassa till ögonen, lim, en spännbänk och en skruvmejsel.
Innan vi sk i ljs åt bekänner Richard Praesto att han spelat dataspelet "Slaget om Midgård" kontinuerligt sedan det kom ut för omkring ett decenn i um sedan.
– Och jag slutar aldrig! Jag fascineras över hur noggrann T olkien var när han skapade sin fantasivärld. Han försökte undvika motsägelser, men de finns naturligtvis där ändå. Det fina är att det inte går att fråga honom om det, utan man får själv fundera.