Bödelns bevarade yxa, inlånad från Västerbottens museum, är ett av de otäcka verktyg för att verkställa straff som visas i utställningen ”Brott och straff”.
En snygg polisuniform från tidigt 1900-tal och ett antal huvudbonader avsedda för poliser vid olika perioder, hör till de minst upprörande utställningsföremålen.
Nyligen dödssraff
Piteå museums programsamordnare Morgan Stenberg har tillsammans med utställningsproducenten Catharina Westling också valt ut bilder och skrivit texter.
Det handlar om skarprättare, galgbackar, fängelsehålor, skampålar, häxbränningar och annat som förknippas med maktfullkomlighet och godtyckliga rättegångar.
Sådant har förekommit tills inte alltför länge sedan, ofta som upphov till rena folkfester där även barnen enligt lagen måste vara med i uppfostringssyfte.
”Det är bara drygt 100 år sedan den sista personen avrättades i Sverige och mindre än 50 år sedan dödsstraffet helt förbjöds” påminner en av texterna.
Suck av lättnad
I utställningen saknas inte lokal förankring. Även i Piteå delades länge en människosyn som ter sig främmande i dag, när alla har rätt till en opartisk och saklig rättegång.
Principen om allas likhet inför lagen är en i Sverige och andra demokratier grundläggande rättighet, vars efterlevnad naturligtvis kan ifrågasättas av dem som känner sig orättvist behandlade. Men det är en viktig princip och”Brott och straff” kan ses som en hyllning till den moderna rättsstaten.
Att lämna utställningen känns som att tillsammans med Morgan Stenberg och Catharina Westling dra en lättnadens suck över dagens rättssystem.