Pugh värmde i kylan

- Det är lite ostämt, men det är väl bara charmigt. Vi kör ändå!
Torbjörn "Pugh" Rogefeldt, i jeansjacka och med bakvänd keps, gav till slut upp den arbetssamma uppgiften att hålla sina gitarrer stämda i den kyliga sommarnatten men jublet visste ändå inga gränser över att han och hans band från 1969 var återförenat och på plats i Piteå.
"Världens bästa..."
— Tänk på att det är en av världens bästa gitarrister som står där, utbrast en lycklig man i publiken, pekade på Georg "Jojje" Wadenius och skanderade sekunderna senare också med i hyllningarna till den välbekanta fantomtrummisen: Loffe! Loffe!
- Nej, någon "Roffe" har vi inte i bandet, svarade den nu 61-åriga sångaren. Men vi har förstås den fantastiska Janne Carlsson.
Att trummisen är nästan lika populär som Pugh själv gick inte att ta miste på. Efter konserten var det många som ville skaka hans hand och lovorda både talang framför filmkamera och bakom trumset.
Med sitt band Rainrock besökte Rogefeldt ofta de norra delarna av landet i mitten av 70-talet. Men det var förra året som trion som spelade på legendariska "Ja dä ä dä", ofta kallad starten för rock på svenska, insåg att de aldrig stått på scen tillsammans och gav sig ut på vägarna, förstärkta med basisten Ulf Jansson. Det resulterade dessutom i en ny skiva som släpptes i våras. Från den spelade bandet bland annat titelspåret "Vinn hjärta vinn", men självklart blev det också ett gäng låtar från det klassiska albumet från 1969.
Nostalgifest
Förra sommaren konstaterade Badhusparkens Leif Lidman att det inte skulle bli fler 60-talskvällar eftersom alla band från den tiden redan var avklarade. Men även om lördagskvällens nostalgifest musikaliskt landade mer i 70-talet fanns det en liten monter där man bland objekten kunde skåda raketost, brylcreme och mängder av LP-omslag från just 60-tal. På skyltar listades också populärkulturuella ord från decenniet. Televinken, floursköljning, Twiggy, Tio-i-topp, filmisar, kalasbyxor och Hylands hörna kanske är sådant som väcker minnen till liv?
På publikfronten hade det lokala bandet Golden Strings det lite motigt när de inledde kvällen med att spela 60-talshits. Ölserveringen verkade mer inbjudande än en svängom på dansgolvet för publiken, vars medelålder förstås var ett par snäpp högre än exempelvis på endagarsfestivalen One Day Action tidigare i sommar. 900 personer hade betalat in sig.
- Det var lite färre än vi hade hoppats på men det kan ju ha berott på den kalla kvällen, funderade Leif Lidman.
Väl utrustade för en låg temperatur var hur som helst stora delar av besökarna: värmeljus, täcken och värmande liggunderlag sågs lite varstans bland picknickstolar och fikakorgar.
Värmande brygd
Sångerskan Jaqee i Nationalteaterns rockorkester var en av de som dessutom hade letat fram mössa och vantar för att värma sig. Men alkohol kan ju också höja temperaturen i kroppen verkade det resoneras medan ölen sveptes till tonerna av "Livet är en fest", som ryckt ur sitt teatersammanhang ofta får motsatt verkan än den avsedda. Textraden "Fyllan värmer bäst" hördes med andra ord ordentligt, tack vare publikförstärkning, och andra klassiker som det gärna sjöngs med i var "Kolla kolla", "Bängen trålar", "Lägg av!", "Barn av vår tid" och "Ut i kylan". Den sistnämnda, med den så passande titeln, skrevs redan 1971 till ungdomsgårdar som slängde ut folk i kylan och den i Nationalteaternsammanhang "nya och unga" sångaren Mattias Hellberg var inte sen att spinna vidare på det spåret.
- Okej kids! Orkar ni en till?
Och visst gjorde de nostalgiska Piteåungdomarna det. Tre extranummer blev det för det klassiska proggbandet på arrangemanget som var belagt med 18-årsgräns och alltså inte släppte in yngre proggälskare än så i den musikaliska värmen. Nästa sommar ska Badhusparken renoveras