- Fyran ligger här inne och väntar. Den är ganska färdig, säger Åsa Larsson, och pekar på sitt huvud.
På frågan om hon alltid velat blir författare brukar hon svara nej, men härom dagen träffade hon på en gammal klasskamrat som visade vad hon skrivit i en "Mina klasskamrater"-bok. Både på frågan "min högsta önskan" och "drömyrke" hade hon skrivit "att bli författare". Drömmen har funnits där länge.
- Det känns märkligt att redan ha skrivit nästan mer än hälften av böckerna, säger Åsa Larsson.
Sex stycken ska de nämligen bli, det lovade hon sig själv när Albert Bonniers Förlag svarade att de gärna ville ge ut hennes första bok.
Inte så lika
Den andra boken "Det blod som spillts" slutade med att huvudkaraktären Rebecka Martinsson blev "blåtokig", med författarinnans egna ord. Hon fick en psykos och befinner sig i början på "Svart stig" tvångsinskriven på psyket. Hon flyttar sedan hem till Kiruna. Ett återkommande tema är att sluta att skämmas för den hon varit.Åsa Larsson får ofta frågan hur lika hon och hennes huvudkaraktär är. Inte så mycket, brukar svaret bli.
- Vi är uppvuxna i Kiruna och har båda jobbat som jurister. Men jag kan känna igen mig i att skämmas för sitt ursprung och försöka passa in. Det är en lättnad att komma hem till Kiruna, hem till byn. Ingen tycker att man är fel eller kantig.
- Att flytta hem till Kiruna är bra för Rebecka Martinsson, hon är en underdog som tar den människa i handen hon en gång varit.
Väl hemma ramlar hon naturligtvis in i en mordutredning.
Stark inlevelse
Många gånger berättar Åsa Larsson om tillfällen då hon vandrat omkring och tänkt ut mord till framtida böcker, med en inlevelse som lockar publiken till skratt.- Jag ville se Vittangi, för där skulle jag dränka två ungdomar i nästa bok. Jag har tänkt ut mord vid skjutbanan i Tåme. Oskrivna scener är det bästa, konstaterar hon, och fortsätter:
- Man är aldrig en så bra mamma som när man skrivit en riktigt våldsam scen. Att det är välgörande för själen att läsa och skriva deckare är min övertygelse.
Det inledande mordoffret i den nya boken var först tänkt att hittas i ett dike, men så såg Åsa Larsson en fantastisk bok om arkar på biblioteket i Vuollerim, och platsen ändrades. Nu blir det halvnakne Leif Pudas som får finna offret i sin jakt på skydd från en bitande snöstorm.
- Mina böcker slutar alla väldigt våldsamt, och så kommer det att fortsätta, säger Åsa Larsson, mer som ett löfte än ett konstaterande.