I nio år har PT:s konstfoajé varit igång, i regel med en ny utställning varje månad. Nästan lika länge har tidningens fotografer sagt varandra att de borde ta tillfället i akt att göra en gemensam fotoutställning. Nu är den på plats och meningen är att det ska bli en upprepning varje år.
- Tanken är att vi ska ha en årligen återkommande samlingsutställning av de bilder vi tagit under föregående år, säger Sanna Eriksson.
Slimmad organisation
- Bildjournalistiken får mindre och mindre utrymme i papperstidningen, för den tar tid och kräver utrymme. Därför är det bara dumt om vi fotografer inte utnyttjar möjligheten att ställa ut när lokalen är så nära, säger Maria Johansson.
Gunnar Westergren håller med om att det i den allt mer slimmade organisationen inte finns lika mycket tid för stora bildreportage som förut. Därför tycker han att det är roligt att bilderna lyfts fram på ett nytt sätt.
- Vi är fullt upptagna med att hitta nyheter för dagen och ofta handlar det om kommunbudgetar och sånt som inte är direkt bildmässigt. I det vardagliga jobbet får alla göra allt och vi kompletterar varandra bra, det är kul att se att vi gör det i utställningen också. Alla har utvecklat en egen stil, säger han.
Dussinet var
Fotograferna visar tolv färgbilder var. Inte nödvändigtvis de som fått stort fokus i tidningen eller ens blivit publicerade, men som de själva tycker är årets bästa resultat från alla uppdrag de varit på.
- Bildvalet i tidningen beror inte bara på vilken bild jag tyckt varit bäst, utan också på vad den skrivande journalisten velat ha och vad redigeraren ansett skulle passa till text och rubrik, säger Sanna Eriksson.
Hon visar, i likhet med de övriga, ett par exempel på egna favoriter som inte drogs upp stort i tidningen, men nu framstår som välkomponerade uttryck för färg, form, rörelse och ljuskänsla.
Robert Lundberg har våndats över att välja bilder till utställningen.
- Ska man välja en bra bild, eller ska man ta med en bild på grund av att motivet visar en ovanlig händelse?
- Tur att det bara är ett års bilder det handlar om, annars hade jag inte haft tid att gå igenom dem. Det är mängder!
Han medger att det till sist blev de bra bilderna som fick företräde, vilket inte hindrar vare sig ovanliga eller humoristiska inslag på hans vägg.
- Jag kom från byggsektorn till PT 1995, man kan säga att jag räddades av lågkonjunkturen för jag gillar mitt jobb.
Rörliga bilder
Jens Ökvist, som arbetat på PT sedan 1996 och som fotograf sedan 2000, tycker att han haft för få bilder att välja bland eftersom han kom tillbaka i somras efter en tids arbete i Norge.
I likhet med Maria Johansson alternerar han fotograferandet för papperstidningen med att göra tv-inslag för 24 Norrbotten. Gunnar Westergren arbetar också med rörliga bilder på webb och tv - bildjournalistiken är under förändring.
-Jag fotade bara halva 2011 och har dessutom jobbat med tv, så det var svårt att få ihop tolv bilder som jag tycker är tillräckligt bra, säger Jens Ökvist.
Gunnar Westergren och Maria Johansson har valt var sitt tema till sina bildsviter.
- Kvinnor syns jämförelsevis lite på bild i medierna, därför tycker jag att det är värt att lyfta fram dem i utställningen, säger Maria Johansson som visar kvinnoporträtt.
Hon säger att sportevenemang har hjälpt henne att bli en bättre nyhetsfotograf.
- Eftersom jag tittar med vänster öga i kameran plåtar jag för säkerhets skull många bilder, ofta just innan saker händer. Det gör att jag brukar hänga med på de viktiga ögonblicken som aldrig kommer igen.
Stabilt yrkesval
Maria Johansson arbetade på Norrbottens-Kuriren innan hon fick anställning på PT.
- Jag har aldrig haft något annat jobb än som fotograf och hittills under alla år har jag aldrig ångrat mitt yrkesval, säger hon.
Sanna Eriksson, som anställdes år 2000 direkt efter gymnasiet, har haft vissa funderingar:
- Jag har gått igenom en tioårskris, men den har lättat nu. Själva jobbet är roligt, enda nackdelen är att vi alltid arbetar under tidspress för att visa resultat som många andra sedan granskar.
Gunnar Westergren hör till veteranerna bland alla anställda på PT. Själv har han valt sportens glädje som tema, med ett åldersspann hos motiven som spänner från ett och ett halvt till 100 år.
- När jag gick igenom mina bilder upptäckte jag hur många unga sportutövare det finns. Jag ser mig inte som någon utpräglad sportfotograf, men ville hålla ihop mina tolv bilder på något sätt. Det är mycket närbilder, man ser ansiktsuttrycken.
Han har upptäckt teman även hos de tre kollegor som inte valt sådana medvetet:
- Jens har ju ögon och blickar som tema. Sanna har människor och Robert har musik!