Tre av medlemmarna, Andreas Mattsson, sång/gitarr, Fredrik Norberg, sång/gitarr och trummisen P-A Wikander växte upp i Piteå. Ur spillrorna av bandet Genre Hippy bildades Popsicle 1991, men då bodde medlemmarna i Stockholm. Från början var Kenneth Wikström (numera polis i Piteå) basist, men han ersattes av Arvid Lind.
Det brukar sägas att Popsicle var med och lade grunden till den stora indiepopvågen i Sverige i början av 90-talet. Det första minialbumet "Template" väckte kanske ingen större uppmärksamhet, men "Lacquer" (1992) där låten "Hey Princess" finns med togs emot välvilligt av kritikerna. Plattan belönades med en Grammis i kategorin Årets rock. I samband med galan blev Fredrik Norberg omskriven när han i tacktalet önskade att medlemmarna i dansbandet Arvingarna skulle dö i en bussolycka. Skandalrubriker och i efterhand har Norberg sagt att det var en ren fyllegrej.
Låtarna skrevs av Norberg och Mattsson och var till en början influerade av brittiska, gitarrbaserade shoegazerband som My Bloody Valentine och Ride. De fortsatte sedan flitigt att producera musik och släppa plattor.
1996 släppte Popsicle den självbetitlade skivan med Niclas Frisk som producent. Soundet var mer nyanserat och låten "Not forever" blev en stor hit även utanför de initierade indiekretsarna.
Popsicle turnerade flitigt under 90-talet, men 1999 fanns inte gnistan kvar och bandet upplöstes.
2005 släpptes samlingsalbumet "The good side of Popsicle" och i samband med det återförenades de för en spelning på Cirkus i Stockholm, men sedan har det varit tyst om bandet. Tills nu! Den 18 maj står Popsicle åter på scen, den här gången på Gröna Lunds stora scen.
PT har sökt Andreas Mattsson, men inte lyckats nå honom.