I ”Bottnisk blandning”, en välbesökt utställning i Piteå konsthall just nu, gör Sture Berglund en tillbakablick och visar en blandning av projekt och tekniker genom åren.
Bland exempel på förskönande uppdrag i offentlig miljö – vingarna på Musikhögskolan och trädäcken vid kanalen exempelvis – visas också en prototyp i trä, i naturlig storlek, av ”Kastal”, den skulptur som avtäcks på söndag.
Olle Lundquist har varit kurator för projektet och jobbat i nära dialog med konstnären under den kreativa processen. Lundquist kom med idén att jobba med 100 år av kvinnlig rösträtt och Piteås betydelse för detta genom liberala politikerna statsminister Nils Edén (1871-1945) och flerfaldige ministern samt partiledaren Eliel Löfgren (1872-1940) som båda var födda i Öjebyn. Lundquist fick i uppdrag att jobba med det inom ramarna för Piteå 400 år. Skulpturen är det första resultatet.
– Min första reaktion när Olle frågade var ”Jag vill inte göra några byster av dom här killarna från Öjebyn”. I stället ville jag koppla det till en form som har så många andra dimensioner, dels en byggnad som verkligen har stått från början i Öjebyn och som tidigt varit en viktig del, säger Sture Berglund.
Han berättar att det finns teorier att grunden till klocktornet skulle vara en kastal, en enkel befästning. Han kittlas av tanken att den gjordes i sten och har bevarats.
– Det är hisnande att gå in i den. Ledstängerna är nötta av klockarens händer. Det finns en känsla av historia verkligen.
Det hade varit för enkelt att bara göra klocktornet, resonerar han. Sture Berglund har delat det i två delar också.
– Det är det som ger den här effekten. Det handlar om två personer. Det blir mer spänning i det, ett mellanrum som ställer frågor. Hade jag inte gjort delningen hade det inte varit någonting märkvärdigt egentligen.
Efter söndagen kommer skulpturen att ta plats på utställningen, bredvid prototypen. Därefter kommer den att ha sin plats vid Storgatan, mellan Piteå museum och Bishops arms.
– Att ge den offentlighet är en mycket bättre lösning än att sätta den i ett rum på stadshuset. Den ska vara en del av Storgatans gestaltning.
Det var ett krav från Sture Berglund att skulpturen skulle göras i bergarten öjebygnejs, som återfinns i klocktornet och som stenhuggarna tagit fram. På skulpturens pelare finns en platta som berättar om Edén och Löfgren och att ursprungsformen är tankarna kring klocktornet.
Han känner sig hedrad.
– Det är som med Nobeldiplomet, ett hedersuppdrag att bli tillfrågad, att få arbeta med research på lokal nivå och att jag får hålla fram en byggnad jag har beundrat i hela mitt liv.
Nämnda diplom är ett av många uttryck på den ambitiösa utställning som speglar Sture Berglunds gärning. Här ses förstås skärgårdstolkningar i många olika uttryck – från motiv från Skvalpen, Luleå skärgård, där miljön bildar ett eget strandpartitur till de sjömärken från Piteå som lånades av bandet Kent till skivomslag, affischer och turnétröjor.
– Det är en viktig utställning för mig. Jag känner att det är bra med blandningen här, att bryta mönstret man haft nästan hela sitt konstnärsliv när det gäller utställningar, med färdiga grejer på rad. Det ligger mycket prov, filosofi och skrivande bakom, säger Sture Berglund.