När Peter Fröberg Idling arbetade i Kambodja märkte han att hela landet fortfarande präglas av folkmordet på 1970-talet, då två av landets sju miljoner invånare dödades.
Därför skrev han reportageboken "Pol Pots leende" som kom ut 2006. Han förklarade att han ville följa i fotspåren efter Gunnar Bergström, Hedda Ekerwald, Marita Wiklander och Jan Myrdal.
De reste i landet medan folkmordet pågick och gav ändå en positiv bild av revolutionen i boken "Kampuchea mellan två krig" (utgiven av Folket i Bild/kulturfront 1979).
- Det finns få vittnesbörd utifrån, för landet var stängt, men de här svenskarna kom in.
- Jag frågade mig hur det är möjligt att resa genom ett folkmord utan att se något av det, så jag började ta reda på fakta, sa Peter Fröberg Idling.
Mäktigt rike
Han gav en kort historielektion med avstamp i 1000-talet och den välmående khmercivilisationen, för att ge en bild av varför kambodjanerna fortfarande tänker sig ett större rike än det nuvarande.
Den aktuella romanen "Sång till den storm som ska komma" som utgavs förra året och nominerades till Augustpriset, utspelar sig 1955, året efter Kambodjas självständighet.
Peter Fröberg Idlings beskrivning av den tiden är att den blev början på "en ny liten guldålder som varade i 20 år", tills landet drogs in i Vietnamkriget.
1975 segrade revolutionen då Röda khmererna intog Phnom Penh och grundade Demokratiska Kampuchea.
Trivial anekdot
Peter Fröberg Idlings roman kretsar kring huruvida historiska skeenden kan ändras av en enskild människa.
- När vänder historien? När blir det tänkbara möjligt?
- Det finns massor med tillfälligheter och andra faktorer att leka med, därför försökte jag hitta en trivial punkt som ledde till folkmordet långt senare.
- En fascinerande tanke som jag bygger boken på, men den är detsamma som min faktiska historiesyn.
Han har gjort en så omfattande historisk faktainsamling som bara går, i ett land vars riksarkiv är vanvårdat och vars forna diktator efterlämnat få dokument.
En av dem han intervjuat berättade däremot en anekdot som fick bli romanens dramaturgi. Den går ut på att ett triangeldrama radikaliserade Pol Pot, eftersom hans fästmö valde hans politiska ärkerival.
Undflyende person
Peter Fröberg Idling ger de tre personerna ett kapitel var med tio dagar i deras respektive liv.
- Jag hade början och slutet på historien, men vad som hände däremellan har jag försökt tänka mig in i.
-Det luriga med Pol Pot är att han är undflyende men han tycks ha levt ett dubbelliv.
- På nätterna konspirerade han med en liten grupp revolutionära kompisar och på dagarna tillhörde han societeten.
- Folk som kände honom beskriver honom som trevlig, bildad, bra på att dansa, en bra administratör.
Vardagshändelser
Sar, som Pol Pot hette innan han blev Pol Pot, var kär i Somaly som han inte kunde få om han inte kom sig upp på samhällsstegen, eftersom hon var av kungligt blod.
Han gick därför med i det parti som han och alla andra trodde skulle vinna regeringsmakten, och där han kunde få en hög position. Men hans politiska motståndare manipulerade valet och Somaly vände sig istället till vice statsministern, som hållit i sabotaget.
- De stora skeenden som sedan väntar är 20 år bort och de här personerna kan inte föreställa sig vilka konsekvenser deras beslut får. Jag beskriver deras vardag, sa Peter Fröberg Idling.
Han sa också att det var svårt att skriva romanen, inte minst att hitta tre olika stilar till de tre personligheterna tog tid.
Både reportageboken "Pol Pots leende" och romanen "Sång till den storm som ska komma" har översatts till flera språk.