Poet som dröjer i sina bilder
Titel: "Natten är svart och full av troll och kanoner"Författare: Tomas EkströmFörlag: PrediE NY BOK
Samlingen inleds med ett undermedvetet uppvaknande. Det är tydligt att textjaget rent fysiskt sover. Ibland bryts sömnen av olika moment. Betraktelser gjorda i Malmö vävs samman med en ljummen samhällskritik och inre drömbilder.
Diktsamlingen består av två skikt: Det påtagliga som sker i detta nu, och en underjord där textjagets inre dovhet är framträdande. Tomas Ekström är realistisk och noggrann med detaljer. Tydligheten resulterar i ett överflöd av ord. Intressantare är den värld som Ekström inte riktigt lär känna, den värld som utspelar sig under vår: "Djupt under järnvägsspåren/är trädens skugga högre/än träden/Vindar passerar där,/gäckande kretsar de/och vänder ansiktet/mot en sol som inte/finns." Det som inte finns symboliserar frånvaro och tomhet.
I dikterna finns också en motvilja till allt som går fort. Det handlar inte om att romantisera det pågående, utan om att fördröja rörelserna och framför allt effekten av rörelserna. Tomas Ekström dröjer i sina bilder, särskilt när han beskriver förlopp och handlingar. Han vill få läsaren att ta in världen. Med en sådan ambition kan det inte bli annat än övertydligt.
Dikterna avslutas ofta med en sensmoral, som om Tomas Ekström känner behovet av att moralisera. All god dikt klarar sig utan sådant. Visst diktar han fint om kärlek och medmänsklighet, men berättandet känns oerfaret. "Men vi har allt vi behöver/utom leksaker/och snöskor/Jag skulle vilja säga/kom med, lägg en hand i min/Vi går över isen till/den andra sidan".
Åter finns två skikt i samlingen: Det som Tomas Ekström vill berätta i kontrast till de ord han använder. De två skikten möts inte och läsaren hamnar i glappet.
Så jobbar vi med nyheter