I de gamla tidningsläggen påträffas ibland inlägg på det "vilda tungomålet". Ett par av dem publiceras här. Bägge inläggen placerades under allmänhetens spalt för 90 år sedan, riktade till Piteå-Tidningens alla läsare.
En hel del av inläggen är fullt begripliga även för personer som känner främlingsskap för pitebondskan. Och skulle det mot förmodan vara svårigheter finns ordboken "Pitemålet - ållt mila àagg å `ööx" att ta till för att klura ut vad den den tidens insändarskribenter ville ventilera.
Ordboken tillkom för övrigt efter att en studiegrupp startade i ABFs regi. Där fanns representanter med från olika byarna i bygden, alla med pitemålet som modersmål och som medverkade till en skriftlig dokumentation.
Sedan tidigare finns också någon fler bok utgiven med ordlistor över pitemålet.
En fåtti arbejtar
"Tack för i fjol, å ett gott noitt år! Nö ha högtijda gått förbij, å här jär bra, nu våra vä åter ute i vårdasstojke, å hä jär minder ört, söjna ätta jula. Man hinn täntsj ätter, vure man hav have ne! Å no ha vä då fått leva i fre å råo jena opa båondlande. Men no ha i fö hä kumme ehog stackara, som hava drevese fram opa mandråparlassa å då känsche som om håre ställd sä rätt opp oppe huvude. Man seij i tinninga vure ohyddjelit döm traktär varander. Döm sprändjes oppe lufta, lämlestes, å fördjiftes å kvinnjen våldtågas, å muttje meir hend, som man et kan tänk sä dell, Hä jär omänstejlit. Mäst åohyddjelitt tyttje här jär, att dom sko bland ein Gud öte töker hämska saker. It troo i Gud om så ill, att han skulle håva sin lust uti plåg foltje. I ha sitt en Svänsk, en Fosterlandsvän, å vad döm tåga ållt för tittlom, håva en an oppfattning, män döm sko en gang få står till schvars för avguda sein. Fosterlande jär it jena oppa jola, så mått döm veta hä. I hadd en dröm ein nått, i såg ein stor kar, förskrättjelit lejk en stor svänsk och i töckt han stod framstuup å såg nede joola, tåren trille ne ätt soina påån för´n hadd tappe e järnkors, och bäst hä var grov än fram vä en serlverspåda en stoor stoor pänningposa, åså tvärrätten sä opp å knäppt ihop händren å sog oåpe himla, som om än inbille sä, att han skuull få tåga skatten vä sä dit. Män då i vankne kom i ihog den rike mannen och i tänjt att än hav no mång olycksbrör, som få dejl samma pinorum. Å i var gla åt att båra vara en fåtti arbejtar. En tucken kan då håva e någerstnär gott samvett".Inlägget var undertecknat med: En joolbrukar
Senare återkom ett inlägg "oppa nalta peit-bonsk"